Fru talman! Gräddfil eller inte, jag vill inte for-
mulera mig så. Jag vill formulera mig på ett annor-
lunda sätt. Jag tycker att man ska ta hänsyn till i det
här fallet Jägareförbundet, som Dan Ericsson hänvi-
sar till får åka någon slags gräddfil. De har legat i och
haft ett hårt arbete för att bygga upp sin organisation
och byggt upp den som en folkrörelse. Organisatio-
nen finns representerad i varje socken, i varje kom-
munkrets och hjälper till och tar ett ansvar för viltför-
valtningen i stor utsträckning i hela Sverige. Den
resursen tycker jag att vi ska utnyttja. Ideellt arbetan-
de människor är en förutsättning för att vi ska kunna
få en utveckling på det här området. Annars skulle det
inte fungera med viltövervakning, statistik, spårning
och inventeringar.
Jägarnas Riksförbund är inte lika stora, har inte en
organisation som fungerar i alla socknar, har inte en
organisation som fungerar i alla kommuner. Men där
Jägarnas Riksförbund finns fungerar de på ett alldeles
förträffligt sätt. Jag vet att de här organisationerna på
många ställen har ett gott samarbete och fungerar bra
tillsammans med sina aktiva medlemmar. Man har ett
antal projekt där man har jobbat tillsammans, bl.a. har
jägarexamen varit ett sådant.
När det gäller Lagrådet, Dan Ericsson, går våra
åsikter isär. Här tolkar vi skrivningarna olika. Jag
tolkar att skrivningen säger att i slutänden är det ett
politiskt beslut att avgöra vad det är som är allmänt
angeläget intresse. Nu är det så att vi förhoppningsvis
i morgon har en majoritet i denna kammare som
tycker att det är angeläget att vi tar med allt vilt, inte
särskiljer något, utan vi tar med allt vilt.