Fru talman! Harald Nordlund vänder sig i sitt an-
förande mot en av mina reservationer, som handlar
om decentraliserad rovdjursförvaltning, där jag anser
att länen är bäst skickade att avgöra förvaltningen av
våra stora svenska rovdjur. Människor som lever i sitt
område och som känner de människor som lever i
samma område är rimligen bäst skickade att bedöma
vilken storlek man inom ett område, ett län, kan ha på
de fyra stora rovdjuren som vi i dag räknar som be-
fintliga och livskraftiga i Sverige.
Jag tycker att Harald Nordlund i sitt anförande
inte tänker på den rädsla som många människor,
barnfamiljer och andra, känner både för sina barn och
för sina hemdjur när han på ett så starkt sätt tar av-
stånd från en av mina reservationer.
Vidare skulle jag vilja fråga hur Harald Nordlund
anser att Sverige ska kunna leva upp till Sveriges
internationella åtagande vad gäller förvaltningen av
vår fauna. Hur ska Sverige klara av att vårda de vilda
djurstammarna i Sverige, om vi inte följer utskotts-
majoritetens förslag? Hur ska vi klara av detta utan en
bra samordning av jakten i Sverige?