Fru talman! Vi har haft och fått ett antal avgöran-
den av rättsvårdande instanser i vårt land vad gäller
nuvarande lagstiftning om jaktvårdsområden. I inget
fall har institutet med de låga krav som i dag finns
fallit i domstol - i inget fall!
Nu höjer vi ribban, och gör det rejält. Då gör jag
bedömningen att risken för att Sverige och dess riks-
dag i internationell eller annan domstol skulle fällas
vad gäller viltvårdsområden och lag därom är mini-
mal.
När det gäller andra fritidsintressen som skulle
kunna behöva en tvångslagstiftning omkring sig kan
jag så här vid en snabb eftertanke inte finna något.
Möjligen skulle det vara det som jag vet att Carl G
Nilsson själv vårdar väl med ett undantag, nämligen
fiskets område. Vi har ännu sämre beslutsregler om
fiskevårdsområden än vad vi har och får vad gäller
viltvårdsområden, eller dagens jaktvårdsområden.
När det gäller t.ex. ridning så är det ju vedertagen
rätt i vår s.k. allemansrätt att färdas över annans mark
med häst. Det är en självklarhet.
Tack, fru talman!