Fru talman! Tack, Carl G Nilsson, för att jag har
fått möjlighet att svara på frågan som Eskil Erlands-
son och Carl G Nilsson har tagit upp.
Vi går nu in i en ny situation när det gäller att an-
vända jaktkortslösarnas medel. Vi har det gamla bak-
om oss, dvs. där vi plockade ut ett belopp till organi-
sationerna så att de praktiskt taget själva kunde avgö-
ra hur resurserna skulle användas. Vi går in i en ny
situation. Vi lämnar det gamla. Vi går in i en situation
där myndigheterna och jägarnas organisationer till-
sammans med jägarkåren ska bestämma vilken in-
riktning det ska vara på en långsiktig jaktpolitik. I den
frågan har myndigheterna bakåt i tiden inte lagt sig i
särskilt mycket. Det håller myndigheterna med om,
och det framgår av svaren från remissinstanserna.
När vi satt och diskuterade hur vi skulle utforma
förslaget bedömde vi att det är rimligt att ge departe-
mentet möjlighet att anställa en person eller få resur-
ser för att ta fram schysta beslutsunderlag för att
tillsammans med de aktiva organisationerna ta fram
en långsiktig jaktpolitik. Vi tyckte att det var rimligt
och det ligger i linje med att det är bra för det vilda,
jägarkåren och verksamheten. Därför finns denna
passus med. Jag ser inte det som en konfiskation.