Fru talman! När det gäller förvaltningen av små-
vilt på statens mark ovanför odlingsgränsen har Gud-
run Lindvall hävdat att det är upplåtelseformen som
det är fel på. Vi lämnar möjlighet för hela Sveriges
befolkning att utan att behöva stå och tumma på kep-
sen komma ut och uppleva jaktsituationen ovanför
odlingsgränsen. Då är det upplåtelseformen det är fel
på. Då tänker Gudrun Lindvall inte på det vilda.
Jag ser en stor möjlighet att vi i en framtid ska
kunna se en samordnad förvaltning av det småvilt
som finns ovanför odlingsgränsen. Vi har i dag tre
olika system: ett för Jämtland, ett för Västerbotten
och ett för Norrbotten. Om Gudrun Lindvall visste
hur jag jobbar med att få länsstyrelserna att förstå att
de måste dra åt samma håll. På så sätt kan vi få en
förvaltning av småviltsstammarna ovanför odlings-
gränsen som fungerar på ett bra sätt. Det är viktigt att
man drar åt samma håll.
Det är klart att huvudansvaret för jakten ligger på
markägaren och jakträttsinnehavaren. De har att till-
sammans i viltvårdsområdet eller tillsammans med
sina grannar utveckla jakten. Men jag ser jägarnas
organisationer - båda två - som ett oerhört viktigt
opinionsinstrument. De kan tillsammans med jägarkå-
ren bedriva studiecirklar i utbildning av eftersöks-
hundar och viltspårning. Man kan tillsammans i
kommundelarna och ute i länen lära ut sina erfaren-
heter, allt för att i slutändan främja viltstammarna.
Det är den uppgift som jag vill ge de folkrörelser som
arbetar med den här typen av frågor. Jag tycker att det
är ett angeläget jägarintresse att det här fungerar.