Fru talman! Anledningen till att jag begärde replik
var att jag fick en direkt fråga om vad jag ansåg att
produktionsanpassad älgjakt var.
Jag måste säga, fru talman, att jag var väldigt lug-
nad efter Eskil Erlandssons besked tidigare om äl-
gjakten. Han såg ingen anledning att som det utveck-
lar sig nu ta några nya initiativ, utan han ville låta
småmarksägarna fortsätta bedriva sin älgjakt. Nu är
jag betydligt mer bekymrad, efter frågan från Åke
Sandström. Jag vet nämligen vad som ligger bakom.
"Produktionsanpassad älgjakt" är ett mantra som har
använts i många år. Det ska bara vara till för att stor-
marksägarna och licensområdena ska lägga beslag på
älgjakten. Man ska frånta småmarksägarna den möj-
ligheten.
Man kan fråga sig vad som är produktionsanpas-
sad älgjakt. Är det de här stora områdena, som fak-
tiskt inte föder så många älgar? Eller är det de små
markerna, som på många sätt föder älgarna? Jag tror
nog vi kan lämna den debatten.
Principfrågan är: Vill Åke Sandström se till att
behålla jakträtten på vuxen älg för dem med mindre
marker? Det gäller de 4 000-5 000 älgar som fälls
årligen. Eller vill Åke Sandström ta bort den möjlig-
heten?
Sedan, fru talman, kan jag inte låta bli att kom-
mentera också ett par andra saker.
Varför skåpar Åke Sandström ut Jägarnas riksför-
bund? Förbundet är uppenbarligen mindre än Svenska
Jägareförbundet, men visst har det verksamhet i hela
landet! Visst bedriver förbundet en god utbildnings-
verksamhet och allt det där. Storleken kan ju föränd-
ras. Så sker i det politiska livet, mellan partierna, och
så kan också ske vad gäller organisationer.
Allra sist: Åke Sandström talar om frivillighet och
möjlighet vad gäller småviltsjakten. Det handlar fak-
tiskt om tvång. Jag tycker att det är lite tragiskt att ett
parti som det tidigare Bondeförbundet och Center-
partiet, som har stått för äganderätten, nu skriver en
motion till Sveriges riksdag som gör att det skapas en
majoritet för tvångsinslag direkt riktade mot ägande-
rätten. Hur kan det ha gått så med Centerpartiet?