Fru talman! Centerpartiet anser att det är av
största vikt att Sverige har en effektiv och väl funge-
rande jaktpolitik. Jakten är viktig bl.a. som viltstams-
regulator och som fritidssysselsättning för många
människor, speciellt i glesbygden. En artrik och livs-
kraftig fauna är dessutom en omistlig tillgång för hela
svenska folket. Viltförvaltning i stora sammanhäng-
ande områden är något som också genomsyrar bl.a.
Bernkonventionen och EU:s fågel- och habitatdirek-
tiv. Att, som nu görs, ändra benämningen "jaktvård"
till "viltvård" möter därför ett starkt stöd från mig,
och jag tror också att det har en god förankring hos
den breda svenska allmänheten.
Ur andra synvinklar framstår dock det betänkande
som vi i dag ska behandla, Jaktens villkor, som ett
kliv tillbaka. Tyvärr uppfyller regeringens proposition
inte det krav som jag tycker att jag med berättigande
kan ställa på att vi ska ha en effektiv och väl funge-
rande jaktpolitik och viltförvaltning i vårt land. Det är
olyckligt.
Låt mig ge några exempel på detta. De avser vilt-
forskning och viltövervakning.
Centerpartiet anser alltså att jakten har stor bety-
delse för vårt land. Mer än 500 000 människor är
direkt eller indirekt berörda av jakten. Jakten är en
naturlig och viktig del i viltvården och förvaltningen
av våra viltstammar.
Mot bakgrund av detta är det viktigt att viltforsk-
ningen och övervakningen av de jaktbara arterna
tillförs erforderliga resurser. Det är angeläget att
regelverken utformas så att viltövervakningen kan
fortsätta med stöd av medel ur Jaktvårdsfonden.
Dagens ordning för viltforskning och viltövervak-
ning infördes redan 1939, och Centerpartiet ser ingen
anledning att ändra på den. Den värdefulla kompetens
som under årens lopp byggts upp riskerar nu att gå
förlorad med regeringens förslag, som förmodligen
kommer att realiseras i dag.
Jag tycker att detta kan liknas vid en kapitalförstö-
ring. Centerpartiet vill, i motsats till regeringen, att
den kompetens som har byggts upp ska tas till vara
även i framtiden. Ordningen för viltforskning och
viltövervakning bör således inte förändras.
Till Jaktvårdsfonden inflyter med nuvarande nivå
på inkomsterna från det statliga jaktkortet ca 60 mil-
joner kronor per år. Dessa av jägarna inbetalade me-
del bör användas i jägarnas intresse. Regeringens
förslag att dessutom ta medel ur Jaktvårdsfonden för
att finansiera statens arbete med direktiv och uppfölj-
ning är oacceptabelt. Kostnader som avser åtgärder av
mer allmänt intresse bör enligt min och Centerpartiets
mening betalas av allmänna medel. Hit hör t.ex. rov-
djursforskning och kostnader för uppspårning och
omhändertagande av trafikskadat vilt.
Jag yrkar med anledning av det anförda bifall till
reservation nr 13 av mig själv m.fl. Självklart står jag
bakom även övriga reservationer där mitt namn finns
med, men jag väljer för tids vinnande, fru talman, att
yrka bifall endast till den reservationen.
Sedan till den omdiskuterade frågan om samord-
ning av jakt. Regeringen har ju i sin proposition före-
slagit att viltarterna ska särskiljas. Regeringen anser
att det inte finns samma behov av samordning beträf-
fande småviltet som beträffande de större viltslagen.
Ett viltvårdsområde ska enligt propositionen kunna
inrättas endast om samordningen inom området avser
något av viltslagen älg, kronhjort, dovhjort, rådjur,
vildsvin, björn, lo, järv eller varg. Viltvårdsområdet
ska ju bl.a. främja vården av det vilda, av allt vilt.
Vad är då viltvård? Jo, i propositionen föreslås en
utmönstring av begreppet jaktvård, att ersättas med
den något vidare definitionen viltvård. Begreppet
viltvård ges en definition i 4 § jaktlagen. Bestämmel-
sen i jaktlagen, som för övrigt anpassats till EU:s
direktiv, syftar till att samtliga i vårt land förekom-
mande viltarter ska bevaras och ges skydd och stöd. I
viltvården ingår t.o.m. att bevara viltarter som bara
tillfälligt förekommer i vårt land.
Därför framstår det för mig som förvirrande och
närmast felaktigt att kalla den nya, kan vi säga, jakt-
vårdsområdeslagstiftningen för lag om viltvårdsom-
råden; detta mot bakgrund av att lagen rent offent-
ligrättsligt tillåts avse endast ett fåtal viltarter och av
att möjligheten att bedriva viltvård - inrätta olika
viltvårdsanläggningar osv. - på annat sätt än genom
jakt är kraftigt beskuren.
Därtill ska läggas att det finns mycket stora regio-
nala skillnader i Sverige. Därför blir konsekvenserna
av det av regeringen framlagda förslaget svåra att
överblicka. I de delar av landet som är starkt
ägosplittrade - och de delarna är stora - kan de prak-
tiska möjligheterna att bedriva småviltjakt avsevärt
försvåras med regeringens förslag; detta bl.a. för att
det enligt 35 § jaktlagen inte är tillåtet att med vapen
avsedda för jakt färdas över annans jaktområde. Det
måste ifrågasättas, vilket vi har gjort, om det är rim-
ligt att fatta beslut enligt propositionen om en ny lag
om viltvårdsområden som får så stora konsekvenser
för den samordnade jakten och viltvården i landet
samt för ett mycket stort antal människor; därav de
motionskrav som framförts från vår sida och som en
utskottsmajoritet nu tillstyrker.
Fru talman! Sedan vill jag säga något om den
stärkta ägande- och förfoganderätten. Den 1 januari
1995 ändrades reglerna om egendomsskyddet i 2 kap.