Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 3, 17 och 25. Jag vill också tala om
att Miljöpartiet avser att stödja reservation 8, så jag
inte glömmer det.
Det här betänkandet har alltså två delar. Det är
dels en proposition, dels motioner från allmänna
motionstiden. Det är som har sagts tidigare i talarsto-
len en proposition som är ett resultat av samarbete
mellan s, v och mp.
Det har ju gått ett tag sedan den utredning som
ligger till grund för propositionen kom. Det har fun-
nits tid till eftertanke, kan man säga. Det har funnits
mycket tid till diskussion. Det är därför oerhört för-
vånande att de partier, s och v, som har varit med och
tagit fram den här propositionen inte kan stå för den
hela vägen ut. Det blir ju märkligt när man hör att
Vänsterpartiet först nu har börjat lyssna på vad män-
niskor tycker i fråga om småviltsjakt.
Det här har diskuterats ända sedan utredningen
kom, och jag vill påminna om att utredningen till en
del avviker från den proposition som regeringen har
lagt fram. Där föreslår man samordning bara när det
gäller älg och de stora rovdjuren. Det har naturligtvis
varit en av de stora frågorna när vi har tagit fram
propositionen, eftersom det här var en kontroversiell
fråga. Jag vill hävda att just den här frågan, frågan om
var gränsen ska gå för tvångslagstiftningen, har dis-
kuterats oerhört mycket mellan de här tre partierna.
Från Miljöpartiets sida kan jag säga att vi hela ti-
den har varit tveksamma till tvångslagstiftning. Vi
menar dock att det finns goda skäl att ha en samord-
ning av jakten på det sätt som regeringen föreslår. Vi
tycker att det är bra att man skärper kraven för bil-
dande av det man kallar för viltvårdsområden, alltså
de gamla jaktvårdsområdena, till fyra femtedelar av
samtliga fastighetsägare som ska äga minst fyra fem-
tedelar av viltvårdsområdenas areal.
Naturligtvis borde det vara så att människor som
bedriver en samordnad jakt skulle vara överens om
det här. Det borde naturligtvis vara grunden. Från
Miljöpartiets sida har det varit mycket viktigt att vi,
när vi har sett på den här tvångslagen, därför har
utgått från viltvården. Vad kan man motivera utifrån
de viltslag det handlar om?
Vi menar att det som regeringen har kommit fram
till, att det går att motivera tvångslagar för älg, klöv-
vilt, vildsvin och de stora rovdjuren, går att acceptera,
för det går att ur viltvårdssynpunkt motiverad det. Det
här är djur som rör sig över stora områden och har
stora revir. I det fallet kan en samordning av jakten
vara nödvändig.
Men vi menar också att förutsättningen för att
kunna skapa denna tvångslagstiftning runt dessa djur
baserar sig på att man lägger gränsen någonstans, att
man för det resonemang som regeringen gör och
säger att för småvilt föreligger inte denna situation.
För småviltet kan man se att det utifrån ren viltvårds-
synpunkt inte går att hävda att en samordning av
jakten är nödvändig för viltvården. Vi menar att hela
tvångslagstiftningen faktiskt bygger på den här av-
vägningen, och vi menar att regeringen hittade en
ganska bra avvägning i propositionen.
Från Miljöpartiets sida är vi alltså mycket bekym-
rade och beklämda över att s och v går ifrån överens-
kommelsen. Det känns naturligtvis mycket märkligt
att stå här i talarstolen och vara den enda av oss tre
som yrkar bifall till regeringens förslag. Det här har
vi utvecklat i reservation 3, och jag uppmanar alla
från Socialdemokraterna och Vänstern som tycker att
regeringens förslag är väl avvägt och motiverat att
rösta på reservation 3 vid omröstningen i morgon.
Jag förstår att jordbruksministern väljer att inte
vara här. Det kan jag förstå just för att man har jobbat
så länge med propositionen och jobbat så mycket för
att hitta ett väl avvägt förslag. Anledningen till att
man har gjort en förändring är att vi har stärkt rege-
ringsformens 2 kap. 18 § och införlivat Europakon-
ventionens egendomsskydd i de svenska lagarna. Det
kräver en översyn. Vi menar att regeringen har skött
denna översyn på ett bra sätt.
Jag anser också att det svar som Lagrådet gav när
utskottet frågade om man ansåg att småviltsjakten
kan anses som ett angeläget allmänintresse var myck-
et tydligt och klart. Som flera tidigare sagt säger Lag-
rådet att begreppet angeläget allmänt intresse inte får
ges en uttunnad betydelse. Jag menar att Lagrådet
klart och entydigt säger att det här inte är ett angelä-
get allmänt intresse. Det är också mycket klart när
Lagrådet säger att den argumentation som regeringen
framför i propositionen framstår som övertygande.
Hela regeringens förslag om vad som i framtiden
kan vara viltvårdsområde vilar på just det faktum att
man gör skillnad mellan olika viltslag. Jag är överty-
gad om att det kommer att bli en prövning på om man
kan anse småviltsjakten som ett angeläget allmänt
intresse, och jag håller det inte för uteslutet att de som
driver igenom det här kommer att ha - ska vi säga -
skjutit sig i foten eller gapat över mycket. Vi från
Miljöpartiet tycker att det vore olyckligt om det också
får till effekt att man inte kommer att kunna ha en
samordning av de viltslag som regeringen föreslår i
propositionen.
Från Miljöpartiets sida vill vi alltså att regeringens
proposition, dvs. detta att småviltsjakten inte ska
kunna omfattas av tvångslagar, gäller. Därför yrkar
jag bifall till reservation 3.
För övrigt anser vi att det finns mycket bra i pro-
positionen. Det är bra att man nu börjar diskutera hur
pengarna i jaktvårdsfonden används. Något som har
varit angeläget för oss är att Naturskyddsföreningen
även fortsättningsvis, för det har man alltså gjort, kan
lyfta medel ur jaktvårdsfonden.
Vi tycker också att det är angeläget att andra or-
ganisationer som finns inom den här sfären ska kunna
få pengar ur jaktvårdsfonden. I vanliga fall har vi i
staten inte så speciella påsar där vissa avgifter och
skatter går in och det sedan går ut specifikt. I vanliga
fall är det så att det går in i en gemensam pott och
sedan fördelas.
I det här betänkandet finns det också mycket an-
nat. Vi tycker att det är bra att man börjar ställa krav
på hur de här pengarna används. Vi kan se att det står
i propositionen att det har varit mycket svårt att göra
en utvärdering av hur pengarna används från Jägare-
förbundets sida. Det är bra att man nu kan börja se
hur pengarna används så att man också i framtiden
kan fördela pengar efter var behov finns och där man
efter ansökan kan få bra utfall av pengarna.
Man har vänt sig mycket mot att vi skriver i be-
tänkandet att uppdraget till Jägareförbundet ska fin-
nas kvar. Från Miljöpartiets sida kan vi säga att det
här möjligen är en fadäs från vår sida. Det är bara att
tillstå det. Vi har inte tillmätt det här någon annan
betydelse än det har i dag.
Jag vill också påpeka att läser man på sidan innan
står det: "Viltet skall vårdas i syfte att bevara de vil-
tarter som tillhör landets viltbestånd och främja en
med hänsyn till allmänna och enskilda intressen
lämplig utveckling av viltstammarna. Jakten skall
anpassas efter tillgången på vilt. Det är markägaren
och jakträttshavaren som svarar för att åtgärderna
utförs och anpassning sker. Ansvaret för den på prak-
tiska jakten och viltvården tillkommer således i första
hand dessa personer."
Det står också mycket tydligt att Jägareförbundet i
fortsättningen inte ska ha några myndighetsuppgifter.
Det tycker vi är viktigt. Vi menar att en intresseorga-
nisation ska kunna vara en intresseorganisation fullt
ut och inte ha någon myndighetsutövning.
I det här betänkandet behandlas också ett antal
motioner från allmänna motionstiden, och jag vill
kommentera några. Från Miljöpartiets sida delar vi
inte den uppfattning som utskottet har när det gäller
jakt på säl. Vi menar att de regler som finns i dag, där
Naturvårdsverket har möjlighet att gå in med
skyddsjakt, är tillfyllest. Men vi menar också att man
måste dra slutsatser av de försök som gjordes 1997,
då man försökte jaga säl. Det visade sig att det var
oerhört svårt. Man avlossade skott mot 27 sälar och
återfann 6, trots att man tror att man dödade 16. Det
innebär alltså att det är mycket svårt att bedriva en
etiskt försvarbar jakt på säl.
Om vi tittar historiskt kan se att vi i dag har unge-
fär en tiondel av den sälstam som vi hade tidigare när
många fler levde på fisket. Det finns alltså en stor
potential i Östersjön för att ha mer fiske, fler fiskare
och fler sälar. Det är kanske det vi måste sträva efter
och se till att vi får en sådan balans i Östersjön att det
kan finnas utrymme för fiske, fiskare och säl.
I budgetförhandlingarna med regeringen har vi i
Miljöpartiet varit mycket angelägna om att stödja det
anslag som finns för bl.a. sälskador. Det har nu
stärkts med sammanlagt 15 miljoner till 33 miljoner
från 2001. Det tycker vi är den rätta vägen att gå.
Vi har också en motion som handlar om jakt på
rådjur med hagelvapen som jag har skrivit efter på-
tryckningar från många jägare. Många menar att
skadeskjutningen på rådjur är ganska stor i Sverige.
Man skjuter ungefär 300 000 rådjur. Om vi räknar
med ungefär ½ % skadeskjutning är det 1 500. Många
jägare som jag har pratat med och som har uppvaktat
mig om detta anser att skälet är att vi skjuter med
hagel. Så stora djur ska skjutas med kula.
Vi anser också att kravet på ministraff för grovt
jaktbrott måste skärpas. Det tycker också Naturvårds-
verket och Rovdjursutredningen. Det finns ett antal
sådana här fall. För några år sedan jagades t.ex. en
järv med skoter, kördes över och slogs ihjäl med yxa.
Det var ett mycket grovt jaktbrott. Vi minns också
alla den björnhona som jagades med skoter ett par mil
tillsammans med sina två ungar, sköts och halshöggs.
Det här uppmärksammades mycket i medierna. I båda
fallen hittade man förövaren. Men det dömdes till tre
respektive fyra månaders fängelse trots att möjlighe-
ten för vanligt jaktbrott är sex månader. Man dömde
alltså inte ens till det högsta straffet för vanligt jakt-
brott. För grovt jaktbrott kan man döma upp till två
år. Vi menar att det måste finnas ett minimistraff för
grovt jaktbrott. Det är bra att regeringen nu ser över
det.
Vi har också engagerat oss mycket när det gäller
småviltsjakten. Vi menar att det måste till en nyord-
ning i fjällen. Vi kan inte ha en upplåtelseform för
småviltsjakten som är så pass fri som den är nu. Jag
vill också påpeka att i utskottets text står det att § 3 i
rennäringsförordningen är ändrad. Men det sätt som
anförs i utskottstexten är fel. Paragrafen är ändrad så
att länsstyrelsen har en möjlighet att begränsa jakten
enbart för svenska invånare. Det har t.ex. gjorts i
Jämtland under de två första veckorna. Men det
handlar bara om en möjlighet. Länsstyrelserna kan ha
en total öppen jakt. Det står något annat i texten.
Vi har också ett långt särskilt yttrande där vi tar
upp en mängd frågor som förhoppningsvis kommer
att ses över nu när regeringen ska se över jaktfrågor-
na. Jag vill påpeka två saker här. Först gäller det
Sveriges mycket generösa regler för skyddsjakt. Vi
menar att det är dags att se över dem. Man kan funde-
ra på om det är viltvård att först ha en ganska allmän
jakt på räv och sedan så småningom när man har
decimerat rävstammen ha jakt på rådjur. Vi ska kan-
ske fundera på att om det här är ett vettigt sätt att ha
skyddsjakt. Och framför allt: Är det vettigt att ha
skyddsjakt på en rödlistad art?
Jag vill påpeka att tryckfelsnisse har varit framme
på s. 69. Det står grågås i stället för sädgås. Det är
sädgås som är den rödlistade arten. Den har vi alltså
skyddsjakt på i Sverige.
Vi har också skyddsjakt på ekorre, hermelin och
många fågelarter. Det finns en stor risk att ungar
lämnas utan sina föräldrar till en kvalfull död. Jag
menar att det inte är etiskt och inte kan försvaras.
Jag vill också påpeka ett annat fel. Det beror på att
det har hänt saker sedan motionen skrevs. Vi har jakt
på stjärtand och skedand i Sverige. Motivet för det är
att det är så svårt för jägarna att se skillnad på de här
arterna och gräsand, vilket naturligtvis är ett fullkom-
ligt oacceptabelt skäl med tanke på att både stjärtand
och skedand numera finns på Artdatabankens hotlista.
När motionen skrevs fanns stjärtand med där men inte
skedand. Här har det tyvärr gått åt fel håll så att även
skedand numera finns med som någonting som kallas
NT, near treatened, i den nya hotlistan som presente-
rades från Artdatabanken för någon månad sedan.
Vi i Miljöpartiet menar att vi måste ha en jakt i
Sverige som baserar sig på populationer. Men det
måste finnas ett antal etiska grunder i botten, och dit
hör att inte ha jakt på arter som är hotade. Det borde
vara en självklarhet för en nation som säger sig vilja
värna en biologisk mångfald. Men inte bara den jak-
ten, utan även jakten på enkelbeckasin kan knappast
anses vara försvarbar.
Av enkelbeckasin har vi kvar ungefär en fjärdedel
av den population som fanns på 70-talet. Den arten
har även uppmärksammats i EU som en art som
minskar starkt. Det är en fågel som väger ungefär 100
gram. Jag anser att det är fullkomligt omotiverat att
ha jakt på den i ett land som Sverige. Dessutom finns
det risk att även dubbelbeckasinen, som är en hotad
art, skjuts av misstag.
Det finns alltså en mängd jaktfrågor som jag hop-
pas att regeringen vill återkomma till.
Jag kan med beklagande konstatera att samar-
betspartierna inte höll hela vägen ut när det gäller den
här jaktpropositionen. Det är inte bara beklagligt,
utan det är också mycket märkligt med tanke på att vi
har ett samarbete i frågor som är väl så viktiga som
denna.
Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 3, 17 och
25.