Fru talman! Jag är medveten om att man bör tolka
den calmforska utredningen så som Anne Wibble
säger. Man är i princip positiv till EMU, och det sade
jag också i mitt anförande. Det går också att tolka det
så att man vill att vi skall gå med senare.
Varför är det då lättare att få en bra vård, en stark
offentlig ekonomi och lägre arbetslöshet om vi står
utanför EMU? Anne Wibble anspelade på det som
hände 1992 i sitt anförande. Det är ett mycket tydligt
och bra exempel på varför det är bättre att stå utanför.
Det som då hände visade de förödande konsekvenser-
na av att dogmatiskt fixera den svenska kronan vid
EU-valutan på det sätt som ni nu vill permanenta i
och med ett EMU-inträde. Denna fixering ledde inte
bara till enorma statliga utgifter via Riksbanken som
skattebetalarna fick stå för. Det ledde också till en
dramatisk ökning av massarbetslösheten. Detta var en
försmak av vad som kan hända om Sverige beslutar
sig för att gå med i EMU.
Jag vill också passa på att säga någonting om detta
med räntan. Anne Wibble använder sig av ungefär
samma argument som man gjorde inför EU-inträdet,
att räntan skulle gå ned. I utredningen går man ige-
nom detta ganska grundligt. Visserligen sägs det att
ett EMU-inträde kan få en positiv effekt kortsiktigt.
Men långsiktigt kan man absolut inte dra sådana slut-
satser. Det kan mycket väl vara så att det kan vara en
mycket större fara för högre räntenivåer i och med ett
EMU-inträde.
Till sist: När det gäller den allsidiga debatten har
jag tillsammans med Anne Wibble deltagit i ett antal
radiodebatter och i andra sammanhang. Jag hoppas nu
att Anne Wibble ställer upp också i fortsättningen i
offentliga debatter. Men det är inte tillräckligt. Det
krävs också att hela svenska folket engageras i denna
debatt. Alla undersökningar visar att det är svårt att få
ett engagemang hos alla i denna historiskt sett stora
fråga, om vi inte låter folket som helhet i grunden
avgöra den vid en folkomröstning.