Herr talman! Det är också viktigt att man från re-
geringskretsen börjar ge besked i de olika sakfrågor-
na.
Jag frågade i mitt inledningsanförande hur rege-
ringen och socialdemokratin ser på konflikten mellan
att dels bekämpa arbetslösheten, dels kunna delta
aktivt i EU-samarbetet - sitta i rådet, sitta med i EMU
osv. Att det finns en konflikt här visar Calmforsut-
redningen - arbetslösheten blir högre om vi kommer
med i EMU. Å andra sidan får regeringskretsen då
naturligtvis möjlighet att i större omfattning påverka
beslutsfattandet i EMU och i EU - vad det nu kan
vara värt, när vi är en liten minoritet där. Men här
borde ju regeringen och Åsbrink ha något slags upp-
fattning om vad som är viktigast och vad som är
mindre viktigt.
Detsamma gäller välfärdsfrågan. EMU-
utredningen visar ju tydligt att vi får mindre utrymme
för välfärdsprogrammen, trygghetsprogrammen, den
offentliga sektorns kärnområden skolan, vården, om-
sorgen osv. Då måste man väl ha en uppfattning i
frågan, om man är beredd att tumma på dem för att bli
med i EMU eller om man inte är det. Sedan kan man
kanske ha olika uppfattningar om huruvida EMU-
medlemskapet verkligen ger de effekter som just den
här utredningen visar, men då borde i så fall Åsbrink
och regeringsföreträdarna föra fram det. Men det har
inte blivit någonting av det än så länge här i dag.
Likadant är det med demokratifrågan. Vad är vik-
tigast för socialdemokratin - demokratin eller att
regeringskretsen kan sitta med centralt i EU? Är man
beredd att acceptera en europeisk centralbank som
kommer att stå utanför praktiskt taget allt politiskt
inflytande, som alltså blir oerhört självständig,
mycket mer självständig än de centralbanker vi har i
Europa i dag? Är regeringen beredd att ta det? Har
man någon åsikt i den sakfrågan?
Det finns skäl att kommentera också en annan sak
som inte har tagits upp. Här har flera borgerliga före-
trädare hävdat att räntan skulle gå ned om vi gick med
i EMU. I EMU-utredningen står det inte så. Experter-
na kommer fram till att det inte är så säkert att det blir
någon större räntenedgång. Det kan bli en marginell
sådan, eller den kan helt utebli. Det beror nämligen på
hur stark penningpolitik man kommer att kunna föra
inom EMU, och det beror på vilka som blir medlem-
mar. Den blir i varje fall inte lika stark som den tyska,
med Bundesbank. Det är uteslutet. Euron blir natur-
ligtvis en svagare valuta än D-marken är, och vi
kommer inte att få så stora räntedifferenser som vi ser
mellan kronan och D-marken. Vi kan inte tillgodo-
räkna oss en ränteminskning som är lika med den
ränteskillnad vi har i dag mellan Sverige och Tysk-
land.
Ungefär så resonerar man i EMU-utredningen. Det
borde regeringens företrädare ha något slags uppfatt-
ning om. Jag väntar också på den typen av besked i
debatten.