Herr talman! Jag tolkar Erik Åsbrinks svar på den
första frågan om inflytande så, att det är en nackdel
att vara utanför. Vi får mindre inflytande. Erik Ås-
brink säger att det inte kan vara den enda frågan.
Förvisso inte, det finns många argument. Men det här
är en fråga där vi får på pränt att Erik Åsbrink anser
att det är en nackdel för svenska intressen att stå utan-
för. Nu har vi åtminstone fått någon sorts besked.
I fråga om förtroendet för inflationsbekämpningen
var däremot beskedet väldigt oklart. Det var på något
sätt att vi skall bli som Schweiz, att vi skall kunna
skriva upp växelkursen så småningom. Jag måste säga
att det förefaller ytterst osannolikt, med hänsyn till de
problem vi har med arbetslöshetsbekämpningen här i
Sverige, att det skulle vara den metoden som Erik
Åsbrink avser att driva framöver.
Min fråga kvarstår: Om argumenten från dem som
säger nej till valutasamarbetet är att vi måste kunna
vara utanför för att stimulera ekonomin med svagare
krona och låta detta slå igenom i prisökningar, hur vill
Erik Åsbrink skapa förtroende för den av honom
föredömligt omhuldade uppfattningen att Sverige inte
skall ha höga prisökningar? Detta är faktiskt en av
kärnpunkterna, och den frågan har inte fått något svar.
Den handlar egentligen om huruvida Sverige skall
fortsätta med devalveringspolitik eller inte. Jag måste
säga att jag faktiskt trodde att Erik Åsbrink någon-
stans i djupet av sitt hjärta var väldigt bestämd på den
punkten. Sverige skall inte fortsätta med devalve-
ringspolitik. Då tycker jag att vi bör göra detta så
tydligt som möjligt för alla, både i och utanför Sveri-
ge. Det tror jag är nästintill omöjligt om vi medvetet
säger nej till valutasamarbetet. Den enda skillnaden är
faktiskt möjligheten att devalvera eller inte.
Får jag ställa en fråga till? Erik Åsbrink har kan-
ske några sekunder kvar.
Om vi skulle få ned räntan i Sverige med ungefär
en procentenhet - jag har hört Erik Åsbrink tidigare
säga att det kanske är en minskning med 10 miljarder
kronor på statsskuldsräntorna - motsvarar det kanske
30 000 sjuksköterskor, 30 000 lärare eller så, tycker
inte Erik Åsbrink att det vore en väldig hjälp i kam-
pen mot arbetslösheten?