Fru talman! EMU är både en ekonomisk och en
monetär union. Det handlar alltså inte bara om ge-
mensam valuta och gemensam centralbank. Det är ett
projekt med säkra nackdelar och osäkra fördelar.
EMU är ett uppifrån-projekt, utformat av ledande
politiker och byråkrater inom den europeiska unionen.
Folken inom EU tillfrågas i efterhand, och därmed
sviktar projektets demokratiska legitimitet. Den folk-
liga uppslutningen bakom EMU anses av dess an-
hängare som något oviktigt. Jag räknar dock inte Erik
Åsbrink till den kategorin. En folkomröstning avvisas
- tänk om folket skulle tycka fel!
Hela EMU:s historia är erbarmlig från demokra-
tisk synpunkt. Här i Sverige har EMU:s hejarklack
påstått att beslutet om svenskt medlemskap redan är
fattat, i och med EU-medlemskapet. Detta sades för
säkerhets skull inte före folkomröstningen om EU, i
vart fall inte i klartext.
Därefter har man pekat finger åt vårt eget land ge-
nom att hävda att vi inte klarar inträdeskraven, de s.k.
konvergenskriterierna. När nu saneringen av ekono-
min gör att vi ser ut att klara inträdeskraven växlar
man strategi och övergår till att skapa mesta möjliga
låsningar inför ett beslut.
Kraven på anslutning till den europeiska växel-
kursmekanismen, ERM, är bara ett exempel. Det heter
att vi måste följa Finland i den frågan. Enligt den
senaste vinklingen har vi ändå inte något alternativ
om vi inte gör det. Tydligast i det fallet är ingen
mindre än riksbanksfullmäktiges ordförande.
Genom franka besked av högst densamme i fråga
om ERM-inträde och EMU-medlemskap har vi fått
reda på att Riksbanken tagit ställning för både det
första och det andra i ett remisssvar. Man fann ingen
anledning att invänta Calmforsutredningen, ej heller
utredningen om ansvaret för valutapolitiken.
En del sanningsägare konstaterar i dag att EMU-
projektet inte skulle kunna bli verklighet om initiati-
vet togs nu. Men eftersom EMU-projektet finns, full-
proppat av politisk och byråkratisk prestige, går det
inte att backa. Nåväl, det återstår att se. Om inte rätt
länder klarar inträdeskraven blir det slutligen en kamp
mellan å ena sidan oföränderliga krav utan tolknings-
utrymme, å andra sidan prestigen.
EMU-projektets kärna är det demokratiska tom-
rummet, och det är inte mycket att hurra för. De som
vill att Sverige skall bli EMU-medlem måste nu upp
till bevis.
Anser ni att Sverige skall bli medlem i EMU oav-
sett vad svenska folket tycker? På vilket sätt får vi ett
mer demokratiskt Europa med en europeisk central-
banksstyrelse med exlusiva maktbefogenheter?
Den andra huvudfrågan är vilket Europa vi vill ha
i framtiden. Ska vi ha ett mellanstatligt, alleuropeiskt
samarbete? Eller ska vi ha ett överstatligt, federalis-
tiskt Europa, ett Europas förenta stater? Där blir EMU
dörrvakt, dvs. den som avgör vem som håller tillräck-
lig kvalitet för att släppas in och vem som inte gör
det.
För Centerpartiet är EU ett embryo till ett alleuro-
peisk fredsprojekt. EU föddes som ett fredsprojekt
efter andra världskriget, och EU skall utvecklas som
fredsprojekt.
Genom ekonomiskt samarbete skapas ekonomisk
utveckling för allt fler europeiska folk. Framtidstro
kan skapas hos allt fler människor, bl.a. i Central- och
Östeuropa, där ingen tro tidigare fanns. Därmed får
demokratiutvecklingen positiva förutsättningar. Efter-
hand som demokratin mognar och utvecklas blir krig
mellan europeiska grannar alltmer omöjligt. Demo-
krati är en förutsättning för en fredlig utveckling.
Europa som fredsprojekt tar form.
På vilket sätt medverkar då EMU till denna ut-
veckling? Ja, i värsta fall blir EMU ett hinder. Dels
kan inte vem som helst komma med - nationerna
sorteras efter sin ekonomiska styrka och sin interna
ekonomiska balans - dels kräver ett gemensamt valu-
taområde att de ekonomiska förutsättningarna fören-
hetligas. Hur sker detta i en världsdel med stora skill-
nader i utgångsläge och förutsättningar? Dessutom
skall allt detta ske utan nya spänningar och utan be-
stående skadeverkningar.
Hur kan den enorma arbetslösheten i Europa be-
kämpas inom EMU? Om den svenska arbetslösheten
är ett allvarligt strukturellt problem, vilket den är, så
är naturligtvis arbetslösheten i andra länder ett likartat
problem. På vilket sätt blir det bättre om vi gemen-
samt slår ihop våra ofullkomligheter?
Risken är uppebar att en allsmäktig centralbank i
Europa genom en alltmer likformig ekonomisk politik
begränsar möjligheterna att bekämpa arbetslösheten.
Hittills har ju EU som organisation inte heller vunnit
några lagrar på denna punkt.
Skillnader och olika förutsättningar slår igenom
med full kraft. Skulle vi t.ex. acceptera centrala löne-
förhandlingar på europeisk nivå, när det är så svårt i
Sverige? Eller skulle vi i stället få ökande löneskill-
nader och stora regionala skillnader som dragspel på
arbetsmarknaden och därmed ännu större regionala
och nationella spänningar?
Är det något som talar för större arbetskraftsrör-
lighet än vad vi har inom EU? Och framför allt - är
detta önskvärt? Mycket talar för att det blir ännu
större klyftor än i dag mellan de starka och de svaga
på arbetsmarknaden.
Vi i Centerpartiet avvisar projekt som i sig skapar
motsättningar, inte minst klassmotsättningar. Vi för-
ordar rättvisa och utjämning. Vi avvisar ett projekt
som med sitt demokratiska underskott blir en koloss
på lerfötter. Den aktuella debatten om andra nationer i
vår värld kan möjligen ge en tankeställare även på
denna punkt. Vi avvisar en centralistisk politik och
förordar en ansvarsfull ekonomisk politik med låg
inflation som mål och med rörlig marknadsberoende
växelkurs. Därför förordar vi mellanstatlighet och
decentralisering. Centerpartiet avvisar demokratiska
ekonomiska arbetsmarknads- och regionalpolitiska
äventyrligheter och avvisar således ett svenskt EMU-
medlemskap.
Vi i Centerpartiet förordar fortsatt penning- och
ekonomisk-politisk frihet under ansvar. Till skillnad
från andra EMU-motståndare underskattar vi inte
kraven som ställs på Sverige utanför EMU. Ordning
och reda i statens finanser är grunden. Räntornas
hastiga fall under en tid när Sveriges medverkan i
EMU ännu inte har avgjorts, och när folkflertalet
uppenbarligen motsätter sig ett EMU-medlemskap,
har en avgörande betydelse för utvecklingen. Frihets-
grader har skapats. Sverige är helt enkelt på väg att
återfå den trovärdighet som behövs för att vi i vårt
land skall kunna fatta våra egna beslut i ekonomisk-
politiska frågor.
Den positiva utvecklingen har möjliggjorts genom
Centerpartiets och regeringens samarbete om den
ekonomiska politiken. Det ger möjlighet både till
inträde i EMU och till att stå utanför. För mig har
saneringen av statens finanser och därmed öppnandet
av denna handlingsfrihet hela tiden varit ett av moti-
ven för samarbete med regeringen. Detta skapar mer
demokrati i vårt eget land. Det särskiljer också delvis
Centerpartiets EMU-motstånd från Miljöpartiets och
Vänsterpartiets. De har i skilda delar kritiserat den
ekonomiska politik som lett fram till möjligheten att
nu välja.
Fru talman! Sverige har en viktig uppgift i Euro-
pasamarbetet. Viktigast av allt är fredsprojektet och
utvidgningen österut. Den som förordar EMU-
medlemskap spelar med hela EU-samarbetet som
insats. Utan folklig förankring riskerar Europatanken
att förskingras. De som vill in i EMU har också att
bevisa dess positiva egenskaper. Det handlar inte bara
om växlingsvinster. EMU är ett politiskt och ekono-
miskt projekt med vittgående konsekvenser. Det är
dessutom oerhört kostsamt - för att inte säga oåterkal-
leligt - att dra sig ur projektet när man väl är där. Det
gäller till sist Sveriges nationella självbestämmande i
en allt mer internationaliserad värld.