Herr talman! Jag har ont om tid. På frågan om i
vilken utsträckning andra länder lyssnar och kommer
att lyssna på Sverige vill jag svara att jag för närva-
rande inte upplever några som helst problem. Sverige
deltar aktivt i EU-samarbetet och även i arbetet med
utformandet av valutaunionen. Man lyssnar på Sveri-
ge. Hur det blir i framtiden kan vi bara spekulera
kring. Vi får naturligtvis väga in detta tillsammans
med många andra faktorer när vi gör det slutliga
ställningstagandet. Men detta kan inte vara den avgö-
rande frågan. Vår syn på valutaunionen, om vi skall
vara med eller inte, måste i första hand dikteras av
vad vi tror bäst främjar svenska intressen. Det är det
avgörande.
Beträffande frågan om ERM välkomnar jag att
Anne Wibbles uppfattning skiljer sig från Lars Tobis-
son och att hon avvisar tanken på en snar koppling av
den svenska kronan till ERM.
Däremot är det inte självklart på det sättet, som
Anne Wibble tycks mena, att vi skapar intryck av att
acceptera en högre inflation om vi inte går in i valu-
taunionen. Det finns faktiskt i vissa lägen t.o.m. förde-
lar med att ha rörlig växelkurs, just för att bekämpa
inflationen, för att kunna möta en överhettad ekono-
mi. Då kan man appreciera valutan. Det är ett sätt att
möta inflationsimpulser som inte står till buds om
man ingår i en valutaunion.
Det talas ständigt om devalveringsvapen. Men det
finns också ett revalveringsvapen, som i vissa fall kan
vara mycket användbart. Det finns länder, Schweiz är
ett exempel, som sedan lång tid tillbaka har lägre
inflation än något EU-land, trots att de har en flytande
växelkurs, eller kanske snarare tack vare att de har en
flytande växelkurs.