Herr talman! Först vill jag slå fast att det inte finns
någon som helst skillnad mellan de åsikter som Folk-
partiets ordförande Maria Leissner har framfört om
Sveriges agerande i förhållande till valutaunionen och
det jag har sagt här i kammaren. Vi har inom Folk-
partiet under en lång process, med många medlems-
samråd och många diskussioner, vägt fördelar mot
nackdelar och bedömt fördelarna som klart störst.
Därför vill vi att Sverige skall vara med i detta samar-
bete.
Erik Åsbrink ironiserade litet grand över att vi i de
borgerliga partierna har olika åsikter om några saker.
Man kan då konstatera av det föregående replikskiftet
att det finns meningsskiljaktigheter även mellan So-
cialdemokraterna och Centerpartiet.
Det jag nämnde som särskilt anmärkningsvärt var
frågan om ERM. Jag menar att det är väldigt viktigt
för just den demokratiska förankringsprocessen att vi
från svensk sida inte hastar in i detta samarbete ome-
delbart bara därför att Finland gör det. Jag tror att
detta kan riskera att skapa ett intryck av att politikerna
beslutar över medborgarnas huvuden. Det är viktigt
att ha en bred och allsidig debatt. Därför brukar jag
formulera mig ungefär som Erik Åsbrink gör, nämli-
gen att det inte är aktuellt med någon ERM-koppling
nu.
Jag utgår från att Erik Åsbrink deltar när den här
debatten nu förhoppningsvis skall ta fart. Han för
säkert fram många olika argument för och emot och
undviker att ta ställning slutgiltigt, men han måste ju
ha svar på några av delfrågorna.
Det skulle vara väldigt intressant att höra hur or-
den faller när Erik Åsbrink svarar på några dessa
delfrågor, t.ex. denna: Varför skulle andra EU-länder
lyssna på oss i Sverige när de skall forma ett valuta-
samarbete som vi inte vill vara med i? Innebär inte
hans svar där med nödvändighet att vi får litet mindre
inflytande för svenska intressen om vi säger att vi inte
vill vara med, dvs. det är en nackdel?
Den andra frågan som är ganska central i en sådan
här bred och allsidig debatt gäller inflationsbekämp-
ningen. Det är annars en av Erik Åsbrinks påtagligt
goda sidor att han hävdar att det är bra med låga pri-
sökningar, och då är min fråga: Hur kan Erik Åsbrink
skapa förtroende för att Sverige skall fortsätta med
inflationsbekämpning när just det viktigaste argumen-
tet för att inte vara med i valutaunionen är att man
skall kunna ändra växelkursen och låta prisökningar
slå igenom i Sverige? Detta är en paradox, som jag
inte har funnit någon bra förklaring till. Det skulle
vara intressant att höra om Erik Åsbrink har något
svar över huvud taget.