Fru talman! Jag vill först korrigera Johan Lönn-
roth på en punkt. Han sade att många ekonomer in-
stämmer i det som den utredning som presenterades
häromdagen kom fram till, att vi skall vänta och se.
Utredarna har speciellt förnekat att de förespråkar
detta. De säger i stället att vi skall vänta och gå med.
Det är en väldigt stor skillnad.
Johan Lönnroth säger att EMU inte är moget för
Sverige. Det är klart att det går att föra en politik om
Sverige står utanför, men det blir svårare. Jag tycker
att vi har nog med problem i dag med massarbetslös-
het och stora brister i vård- och äldreomsorg samt när
det gäller miljöpolitik. Jag skulle gärna vilja höra
Johan Lönnroth förklara varför det skulle bli lättare
att få fram nya arbeten och få en bra vård om man har
större prisökningar och större underskott i statens
budget.
Hur i all sin dar vill Johan Lönnroth skapa någon
sorts trovärdighet för att inte Sverige skall smita un-
dan den enkla vägen med sjunkande värde på svenska
pengar, om vi gör som Johan Lönnroth föreslår i olika
ekonomisk-politiska sammanhang?
Sedan har Johan Lönnroth mage att påstå att vi i
Folkpartiet skulle smita undan genom att skylla på
Bryssel. Jag har just hållit ett långt anförande om
vikten av en bred och allsidig debatt. Inom Folkpartiet
har frågan varit uppe på två samråd och på landsmö-
tet. Vi har hållit oräkneliga anföranden, skrivit debat-
tartiklar och deltagit i diskussioner. Och jag vet inte
hur många diskussioner Johan Lönnroth och jag har
deltagit i - allt detta just för att få en allsidig debatt.
Jag kräver faktiskt att Johan Lönnroth skall ta sitt
uttalande under omprövning. Jag tycker att han gjorde
en grov överlöpning.