Herr talman! Mats Odell sade i sitt anförande
bland mycket annat att Sverige behöver en ny rege-
ring. Men vad skulle en ny regering göra i den fråga
som vi i dag debatterar här? Och hur skulle en sådan
regering vara sammansatt?
Till att börja med kan vi utgå från den tidigare
fyrpartiregeringen. En stor förändring som skett sedan
dess är att Centerpartiet har brutit sig ur detta förkvä-
vande samarbete. I stället har det, vilket gäller sedan
våren 1995, blivit möjligt att etablera ett mycket väl
fungerande samarbete om den ekonomiska politiken
mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna. Det
råder inget tvivel om att detta samarbete i hög grad
har bidragit till saneringen av statsfinanserna, till att
räntorna gått ned och till att inflationen i Sverige är
den lägsta i Europa.
Detta samarbete har alltså i hög grad bidragit till
att det nu ser ut att vara möjligt för Sverige att klara
de konvergenskrav som är nödvändiga för att vi skall
ha reell valfrihet när ställning skall tas till om vi skall
vara med eller inte i valutaunionen. Centerpartiet går,
som vi vet, på en nej-linje när det gäller valutaunio-
nen.
Sedan har vi tre partier till från den gamla fyrpar-
tikoalitionen. Lars Tobisson, Moderaterna, säger att
Sverige skall in i EMU och att Sverige med det sna-
raste bör knyta kronan till den europeiska växel-
kursmekanismen, ERM. Ja, det är väl den moderata
uppfattningen.
Anne Wibble, som företräder Folkpartiet, säger
visserligen också att Sverige skall gå in i valutaunio-
nen. Men jag har förstått Anne Wibble så att det de-
finitivt inte är önskvärt att Sverige knyter sig till ERM
på kort sikt. När det gäller det som folkpartiledaren
utanför denna kammare säger har jag snarast fått
intrycket att hon vill skjuta på ett svenskt deltagande i
valutaunionen. Här föreligger en viss oklarhet om vad
som egentligen är Folkpartiets linje. Under alla om-
ständigheter skiljer den sig från Moderaternas linje.
Vidare har vi Kristdemokraterna och Mats Odell,
som är mot att Sverige går in i valutaunionen och mot
en knytning till ERM.
Även om Centerpartiet, som lämnat det gamla
borgerliga samarbetet, räknas bort finns det alltså
åtminstone tre olika linjer här. Jag erinrar mig 80-
talets socialdemokratiska ekonomiska politik. Vi
talade om den tredje vägens ekonomiska politik. Vad
ni nu visar upp är väl tre vägars ekonomisk politik.
Det är en total förvirring. Jag undrar hur det rege-
ringssammanträde skulle gå till där ni försökte forme-
ra en svenska position när det gäller valutaunionen
och växelkursmekanismen.
Sverige behöver en ny regering, säger Mats Odell.
Ja, bevare oss för vad den regeringen skulle kunna
ställa till med såväl i denna fråga som i andra frågor!
Inte oväntat kom sedvanliga påståenden om att vi
inte gör någonting, om att vi är handlingsförlamade.
Det är brist på ledarskap, upprepar Lars Tobisson
ständigt. Olika exempel har nämnts. Man undrar var-
för vi inte gör någonting när det gäller Riksbankens
oberoende, sedelutgivningsrätten osv. Men ni har väl
ändå uppmärksammat att regeringen bjöd in till parti-
ledaröverläggningar i dessa frågor. Resultatet av de
överläggningarna var ju att vi skulle bilda en parla-
mentarisk arbetsgrupp med samtliga partier represen-
terade för att noga penetrera alla dessa frågor. Det
handlar alltså om i vilken mån det behövs grunds-
lagsändringar och om hur vi skall fullgöra de förplik-
telser som följer av de olika faserna i valutaunionen.
Vi skall hantera de frågorna, och vi är inte i akut
tidsnöd. Vi har alltså tid att gå igenom det noga. Jag
tror att det är väldigt viktigt att vi gör detta på ett
omsorgsfullt sätt. Vi kommer att göra det och vi
kommer att kunna fatta erforderliga beslut i tid.
Till detta är också vissa funderingar kopplade. Jag
har lyssnat på Johan Lönnroth och Roy Ottosson. När
det gäller Johan Lönnroth har jag fått intrycket att
Vänsterpartiets uppfattning är att Sverige inte skall
fullgöra de förpliktelser som följer av att vi faktiskt
har blivit medlemmar i Europeiska unionen. Därav
följer att vi också är inne i andra fasen i den monetära
unionen. Johan Lönnroth må tycka illa om och ha
motarbetat detta, men Sverige har faktiskt fattat beslut
efter en folkomröstning, och jag tycker att man skall
leva upp till de förpliktelser som följer av att man
ingår ett avtal. Man kan ogilla beslutet, men beslutet
har fattats.
Jag blir ännu mera förvånad när jag hör Roy Ot-
tosson uttala sig om folkomröstningar. Här får man
höra att svenska folket blev lurat i samband med den
föregående folkomröstningen. Det skulle inför denna
folkomröstning ha utlovats att det inte skulle bli några
fler besparingar eller skattehöjningar. Ingenting kan
väl vara mer felaktigt än detta påstående. Var det
någonting som socialdemokraterna sade med all
önskvärd tydlighet, och fick betala ett pris för i valrö-
relsen 1994 som låg en kort tid före folkomröstning-
en, så var det att det väntade stora, omfattande bespa-
ringar och skattehöjningar för att sanera det konkurs-
bo som vi socialdemokrater fick överta. Vi fick ett
mandat från svenska folket att göra detta, och vi har
ingalunda inför folkomröstningen om medlemskapet i
EU förespeglat svenska folket att det inte skulle ske
någonting sådant. Det är ett fullständigt häpnadsväck-
ande påstående.
Och inte nog med att man får höra att man luras i
samband med folkomröstningar; det kommer nya
anklagelser om dubbelt lurande av svenska folket -
denna gång för att man inte anordnar folkomröstning.
Jag måste säga att jag har litet svårt att få reda i argu-
mentationen kring dessa frågor.
Jag vill gå tillbaka till frågan om ledarskap som
inte minst Lars Tobisson uppehåller sig vid. Vi fick
höra här att det förhållande att vi fortfarande har en
räntedifferens mot Tyskland - i dag är den
130 punkter - är ett uttryck för regeringens bristande
ledarskap. När Lars Tobissons kamrater satt i rege-
ringen var räntegapet 450 punkter, nästan fyra gånger
så stort. Är det ett uttryck för ett lysande ledarskap?
Jag vill sluta med att fråga Lars Tobisson om en
sak. Jag läste en intervju med Carl Bildt den
21 oktober i Svenska Dagbladet. Han fick frågan om
det var möjligt för Sverige att behålla sin växelkur-
spolitik. Hans svar lydde: "Ja, det alternativet finns ju
inte. Endera är det en bunden valutakurs för randsta-
ter, det vill säga ERM 2, eller också är det den ge-
mensamma valutan för kärnländerna, det vill säga
medlemskap fullt ut av EMU." Artikeln fortsätter:
"Enligt Carl Bildt är inte frågan öppen för Sveriges
del. Sverige fattade sitt beslut i och med anslutningen
till EU."
Carl Bildt sade alltså att vi inte har möjlighet att
stå utanför valutaunionen EMU. Beslutet skulle redan
vara fattat. Jag vill fråga Lars Tobisson om det också
är Lars Tobissons uppfattning. Har beslutet redan
fattats om att Sverige skall gå in i valutaunionen? Är
det så att vi inte har möjlighet att fatta beslut om den
frågan i Sveriges riksdag?