Herr talman! Jag kan naturligtvis respektera om
finansministern har ont om tid, men det jag sade var
att vi vill bygga vårt ställningstagande på en saklig
grund. Vi ville egentligen avvakta Calmforsutred-
ningens resultat. Vi visste samtidigt att en knytning av
svensk penningpolitik till EMU låser de felaktiga
ekonomiska strukturer vi har, med en så dåligt funge-
rande arbetsrätt och med en dålig lönebildning. Erik
Åsbrink skriver ju själv i finansplanen om skillnaden
mellan referensalternativet, där vi inte klarar arbets-
lösheten, och tillväxtalternativet, där vi klarar arbets-
lösheten och välfärden och t.o.m. kan öka t.ex. insat-
serna för vård och omsorg. Lönebildningen är en
faktor. Ni gör ingenting åt detta. Vi drog slutsatsen att
vi inte kan vänta på Calmforsutredningen. Då tog vi
ställning vid vårt riksting.
Erik Åsbrink skyller alltid alla problem som upp-
kom under förra mandatperioden på den regering som
jag och Anne Wibble satt i, och som Lars Tobisson
hade ett stort inflytande på. Alla problem läggs på
våra skuldror.
Erik Åsbrink har inte tid att svara, men jag skulle
ändå vilja fråga honom följande: Vad beror det då på
att ytterligare 80 000 medborgare har blivit arbetslösa
i detta land sedan Göran Persson blev statsminister?
Beror det på regeringens åtgärder, eller är det, som
det står i finansplanen, ett antal faktorer som rege-
ringen inte har förmåga att påverka som ligger bak-
om? Den nu så aktuella politiska stabiliteten, som
åstadkoms genom samarbetet med Centerpartiet, har
uppenbarligen inte räckt till för att få ned arbetslöshe-
ten. Den har t.o.m. ökat under denna period.
Jag tycker att Erik Åsbrink rör sig litet väl lättsin-
nigt och ovetenskapligt mellan dessa två perspektiv.
Under förra mandatperioden var alla problem och allt
som hände den dåvarande regeringens fel. Nu, när
arbetslösheten ökar, beror det på faktorer bortom
regeringens förmåga. Mot bakgrund av ett sådant
resonemang tycker jag att det är naturligt att inte
lägga ut ytterligare suveränitet vad gäller penningpo-
litiken, som är avgörande, på andra faktorer. Vi skall
behålla suveräniteten genom att säga nej till ett
svenskt medlemskap i EMU.