Herr talman! Jag tycker att det var en intresse-
väckande debatt som fördes om automatik eller aktivt
beslut. Om EMU-medlemskapet vore en fråga om
automatik måste man säga att den här kammarens
politiska partier är fyllda av paradoxer. De partier
som inte vill att vi skall gå med i EMU har vid något
tillfälle - vi mer permanent - medverkat till att försö-
ka klara inträdeskraven till EMU, medan de partier
som vill in i EMU ställer sig vid sidan om detta arbe-
te. Det är situationen, kort uttryckt, eftersom Miljö-
partiet och Kristdemokraterna om jag minns rätt ock-
så var med på bl.a. konvergenskriteriepropositionen.
Hade jag trott att det här var fråga om automatik
skulle jag naturligtvis säga att jag förordar 3,1 % i
offentligt underskott för att förhindra att den formella
regeln slår till. Men jag litar på att vi i vårt samarbete
kan föra det här arbetet till ett slut som innebär att vi
uppnår konvergenskriterierna men sedan ser beslutet
om EMU som en mycket större fråga som skall hante-
ras i särskild ordning. Då har vi handlingsfrihet.
Jag har en fråga till Erik Åsbrink. Vi förutsätter att
vi klarar konvergenskriterierna. Vi förutsätter också
att alla politiska partier har tagit ställning. Jag ser det
som viktigt att politiken är förankrad. Man kan inte gå
in i EMU om inte svenska folket är med.
Det handlar om reell demokrati, inte någon form-
fråga. Jag är litet bekymrad över den argumentation
som socialdemokratin för om att man inte kan ha
folkomröstning. På principiella grunder kan man inte
säga nej till en folkomröstning. Det är min poäng. På
principiella grunder kan man inte säga nej till folkom-
röstningen, för då skapar man både ett felaktigt in-
tryck av att det är för svårt för att folket skall kunna
vara med och ett intryck av att EMU bara är ett byrå-
kratiskt, teknokratiskt och ekonomiskt projekt, fastän
alla säger att det är ett politiskt projekt. Det blir litet
konstigt. Man kan möjligen säga att folkomröstning
inte behövs.
Vi är anhängare av folkomröstningar, för att poli-
tiken skall kunna förankras på rätt sätt. Jag skulle
gärna vilja ha Erik Åsbrinks kommentar på den
punkten.
Låt mig säga något med anledning av det tidigare
replikskiftet här. Det är klart att det är intressant att gå
vidare och diskutera hur oberoende Riksbanken fas 2
skall vara. Vi har för vår del tagit ställning för att
valutaområdet är ett så typiskt politiskt område - så
uppfattas det också inom de flesta EU-länder - att det
rimligen bör ligga på regeringen. I den delen har vi
alltså tagit ställning, och det var bl.a. därför som jag
var något irriterad på riksbanksledningen. Har man
tagit ställning i den frågan är det viktigt att man från
Riksbankens sida inte utnyttjar möjligheterna till
förhandslåsningar.