Herr talman! Kärnpunkten i kristdemokraternas
hållning i den här frågan och i det jag sade i mitt
anförande är att EMU inte löser Sveriges ekonomiska
problem. Mycket riktigt säger också Lars Calmfors att
en valutaunion inte är det man först kommer att tänka
på för att höja den ekonomiska effektiviteten. Det
handlar alltså om inhemska ekonomiska problem som
vi själva måste ta tag i.
Jag sade till Erik Åsbrink: Ni socialdemokrater
har nu under två år icke mäktat ta itu med dessa
strukturella problem. Det som behövs här är inte
EMU, utan det är en ny regering, som klarar av detta,
som har en analys av vilka näringslivets problem är
och en ideologi för att lösa dessa problem.
Då säger Erik Åsbrink följande: Hur skall en så-
dan borgerlig regering lösa EMU-frågan? Jag fick
nästan nypa mig i armen. Jag trodde att Erik Åsbrink
visste att frågan skall lösas under denna mandatperiod
- 1997. Skall jag tolka frågan som att Erik Åsbrink
redan nu ser fram emot att Socialdemokraterna förlo-
rar en misstroendeomröstning och tvingas avgå, och
att det alltså är en ny, borgerlig regering som skall få
ta tag i denna fråga? Det kan i och för sig vara ett
intressant uppslag att fundera på.
Sanningen är ju att det är Erik Åsbrink som har
problem. Det är inte jag. Det är inte Lars Tobisson
och Anne Wibble. Det är Erik Åsbrink som skall
skriva en proposition i EMU-frågan. När kommer
den? Hur tänker han samordna sig med Olof Johans-
son i denna fråga? Jag har uppfattat att det finns vissa
meningsskiljaktigheter mellan er här. Tänker han luta
sig mot Lars Tobisson och Anne Wibble, eller kanske
rent av mot Johan Lönnroth och Roy Ottosson? Jag
tycker faktiskt inte att det är jag som har problem,
utan det är Erik Åsbrink.
Jag måste återigen säga att arbetslösheten, som är
det stora problemet, har ökat sedan ni socialdemokra-
ter tog över regeringsmakten, trots det ni lovade i
valrörelsen. Sverige behöver inte EMU. Vi behöver
en ny regering om arbetslösheten skall ned.