Herr talman! Som Åsbrink säkert känner till visar
opinionsmätning efter opinionsmätning att svenska
folket har blivit alltmer kritiskt mot EU-
medlemskapet och mot EMU-projektet. Jag tolkar det
så, att väldigt många människor som röstade ja i folk-
omröstningen om medlemskap i EU känner sig lurade.
Man hade uppfattat att ja-sidan utlovade bättre eko-
nomi om vi blev medlemmar - det var det avgörande
argumentet, framför allt i slutfasen inför folkomröst-
ningen.
Jag tycker inte att man skall ta lätt på den typen av
folkligt missnöje, som det i grunden handlar om. Vi
som deltog i debatterna ända fram till sista dagen -
det kanske inte Åsbrink gjorde, men jag gjorde det -
fick på sluttampen höra att om resultatet av folkom-
röstningen blev nej måste man lägga fram ett nytt
sparpaket måndagen efter omröstningen. Det beskedet
kom från högsta statsledningen, från regeringen. Det
är klart att många som tvekade då röstade som makt-
havarna begärde för att slippa denna åtstramning.
Sedan blev det åtstramningar i alla fall, och då kände
man sig lurad.
Jag tycker att resultatet av folkomröstningar skall
respekteras fullt ut. Inför folkomröstningen om EU-
medlemskapet sade man från socialdemokratin gång
på gång att EMU-frågan inte låg på bordet - trots att
den fanns med i Maastrichtavtalet - utan skulle avgö-
ras senare. Då är det inte alldeles orimligt att tycka att
vi i Sverige skall göra som man säkert kommer att
göra i ett antal andra EU-länder - folkomrösta om
EMU-medlemskapet. Det är en lika stor om inte ännu
större fråga än den om EU-medlemskapet. Det hand-
lar om det svenska självbestämmandet, själva grunden
för nationen Sverige - om vi kan styra oss själva eller
inte. Det är en fundamental fråga att ta upp i en folk-
omröstning.
Åsbrink försöker smita undan detta ganska
grundläggande krav att svenska folket vid en särskild
omröstning skall få ta ställning till en fråga som är så
fundamental för nationen Sveriges fortbestånd. Han
säger att det ställningstagandet skall vi göra i riksda-
gen; riksdagen är ju vald i demokratisk ordning, och
det vore ju synd om inte riksdagen fick besluta om det
här. Jag har aldrig tidigare hört det argumentet, men
det verkar vara fullständigt bakvänt. Det är naturligt-
vis inte så att en folkomröstning berövar riksdagen
dess makt eller demokratiska värde. Naturligtvis är
det precis tvärtom.
Jag tror också att svenska folket känner sig dub-
belt lurat om man nu inte får chansen att tala om vad
man tycker i den fundamentala EMU-frågan. Om
denna fråga blev inmald i den traditionella valrörelsen
skulle det i och för sig gynna oss. Miljöpartiet skulle
vinna på att detta blev en fråga inför riksdagsvalet.
Om jag vore partiegoist skulle jag alltså tycka att det
vore bra att socialdemokraterna inte vill ha en folk-
omröstning. Men från demokratisk synpunkt är det
mycket mer tillfredsställande med en folkomröstning
- då kommer inte partilojaliteten att spela någon stör-
re roll, utan då kommer sakfrågan att bli avgörande,
och den borde vi diskutera mer.