Fru talman! Vi i Miljöpartiet tror att många män-
niskor i Sverige känner sig lurade efter folkomröst-
ningen om EU. Då utlovades det nämligen ekonomis-
ka förbättringar. Då utlovades det att det inte skulle
bli fler tunga sparpaket och skattehöjningar. I slut-
tampen inför den folkomröstningen var löftena när-
mast öronbedövande om hur fantastiskt bra ekonomin
skulle bli bara vi gick med i EU.
Nu är vi med i EU. Vi har facit och kan se hur det
har gått. Det har blivit mer besparingar och skatte-
höjningar, och arbetslösheten har övergått i massar-
betslöshet som biter sig fast och stiger allt mer. Jag
tror att väldigt många känner sig lurade.
Nu är det dags för nästa steg, som av statsminis-
tern själv har sagts vara ett ännu större steg, nämligen
ett medlemskap i EMU. Ekonomiskt sett är detta
kanske ännu viktigare. Då tycker man från det största
partiet att svenska folket skall förvägras möjligheten
att i en folkomröstning avgöra frågan. Frågan är om
de inte känner sig dubbelt lurade efter det beskedet.
Inför folkomröstningen om EU-medlemskapet sa-
des det uttryckligen från socialdemokratiskt håll att
frågan om svenskt medlemskap i valutaunionen inte
ingick. Från Miljöpartiets sida sade vi klart och tyd-
ligt att detta ingick i Maastrichtfördraget och att det
faktiskt var detta som folkomröstningen om EU-
medlemskapet i grunden handlade om.
Men det största partiet i Sveriges riksdag gjorde
klart att det inte skulle handla om det, utan att det var
en senare fråga. Men nu är vi där, och då vill man lura
svenska folket på att få säga sitt i den frågan.
Det är naturligtvis väldigt logiskt att ha en folkom-
röstning om EMU-frågan som en uppföljning av folk-
omröstningen om EU-medlemskapet, nu när vi bättre
vet vad det faktiskt handlar om. Det är logiskt av det
skälet att detta är frågor som skär igenom alla partier
mer eller mindre. Jag tillhör ett parti som de uppen-
barligen skär mindre i, medan de i de största partierna
skär mycket mer.
När det gäller EU-frågan vet vi att riksdagen inte
var representativ för folkmeningen. Det är sannolikt
på samma sätt när det gäller EMU-frågan, vilket ock-
så är ett mycket starkt skäl för att ha en folkomröst-
ning om EMU.
Om man vill ha den debatt som t.ex. Anne Wibble
och Johan Lönnroth har pläderat för i sina inlägg, är
det viktigt att man har en folkomröstning. Det är ju ett
fantastiskt bra tillfälle till folkbildning och debatt.
Den möjligheten ges inte vid ett vanligt riksdagsval.
Vi i Miljöpartiet tycker att det finns väldigt starka
skäl för att ha en folkomröstning om huruvida Sverige
skall gå med i valutaunionen eller inte, dvs. det tredje
steget i EMU-anpassningen.
Fru talman! I måndags redovisade EMU-
utredningen argumenten för och emot en anslutning
till EMU. Utredningen kom fram till att det är direkt
olämpligt att vi går med från starten 1999. Det verka-
de delvis som ett beställningsarbete från Miljöpartiet,
men det var det minsann inte. Många av dem som har
suttit i utredningen är snarare politiska meningsmot-
ståndare till oss. Men de kom ändå fram till samma
slutsats som vi, nämligen att Sverige inte bör gå med i
EMU 1999. Det helt övervägande skälet för detta
ställningstagande var ekonomiskt och ekonomisk-
politiskt. Därför är det fascinerande att höra Lars
Tobisson och moderaterna nu säga att dessa ekono-
mer är inget värda, att de har fel. Både SNS-
ekonomer och EMU-utredningens ekonomer är
okunniga, sade Tobisson, därför att deras slutsatser
inte passade hans åsikter. Det är faktiskt ett ganska
anmärkningsvärt uttalande.
Inte nog med att man i EMU-utredningen säger att
det inte är lämpligt att gå med i EMU 1999 säger man
på ett i och för sig inlindat diplomatiskt sätt att valu-
taunionen i sig inte är någon särskilt bra idé ekono-
miskt sett. En valutaunionen är inte det man först
tänker på för att höja den samhällsekonomiska effek-
tiviteten, sade utredningens ordförande Lars Calmfors
i måndags.
Här framgår det väldigt tydligt att om ekonomerna
kunde välja så skulle det inte bli någon valutaunion.
Problemet är att det finns en risk för att unionen ändå
genomdrivs av politiska skäl i vår omvärld och att
våra grannländer går med i den. Därför skulle vi kun-
na tvingas att gå med. Därför, resonerar utredningen,
bör vi långsiktigt inta en positiv hållning just med
hänsyn till det politiska samarbetet med våra grann-
länder och inom Europa och EU. Detta är egentligen
det enda skäl som förs fram. De sakliga ekonomiska
skälen pekar däremot entydigt i klart motsatt riktning.
Går vi med i valutaunionen, blir arbetslösheten
helt klart större. Vi har redan nu massarbetslöshet och
det skulle alltså bli ännu värre om vi gick med i EMU.
Därför säger utredningen nej till att gå med 1999.
Även om vi skulle lyckas att halvera arbetslöshe-
ten, vilket vi från Miljöpatiet tycker är oerhört ange-
läget, är det viktigt att den arbetstidsförkortning som
vi hade fram till 1980 återupptas. Den har sedan dess
avbrutits, vilket till stor del är förklaringen till att vi
nu har massarbetslöshet.
Men även om arbetslösheten halveras, skulle ett
medlemskap i EMU betyda att den skulle öka igen.
Skälet är att vi i Sverige får större svårigheter att klara
produktionsminskningar och ekonomiska problem i
landet, eftersom vi avhänder oss penningpolitiken - vi
kan inte längre kan använda Riksbankens räntevapen.
I stället blir det en europeisk centralbank som sköter
ränte- och penningpolitiken. I denna centralbank blir
det naturligtvis de centraleuropeiska intressena som
kommer att styra, för de är ju helt dominerande.
Dessutom kommer centralbanken att bli totalt fristå-
ende, så att det dessutom blir politiskt svårt att styra
den inom EU, betydligt svårare än det är att styra
Sveriges Riksbank i dag.
Utredningen slår fast att det är stora skillnader
mellan Sverige och de centraleuropeiska länderna när
det gäller produktionsstruktur och risker för olika
typer av störningar i ekonomin osv. Vi är inte lika.
Det finns rätt stora olikheter. Det är detta som gör att
vi löper en stor risk att bli förlorare. Det som påverkar
oss negativt behöver t.ex. inte påverka Tyskland ne-
gativt, och därmed blir vi förlorare.
Då blir det arbetslösheten som åker upp i stället
när vi inte kan använda räntevapnet. Vi vet av erfa-
renhet att när arbetslösheten då väl går upp är det
mycket svårare att få ned den igen. Det blir också
svårare att föra en finanspolitik för att minska arbets-
lösheten inom EMU eftersom det inom EMU också
finns finanspolitiska spelregler, och de tenderar, har
vi märkt, att växa med tiden. Restriktionerna för vad
vi kan göra finanspolitiskt i Sverige tilltar i EMU-
processen, och allt pekar på att de kommer att tillta
ännu mer framöver. Vi får i praktiken en centralstyrd
finanspolitik i EU.
Det innebär att arbetslösheten fastnar på en högre
nivå, och jag måste fråga: Anser Erik Åsbrink och
socialdemokratin att arbetslösheten är en underordnad
fråga i förhållande till EMU? Anser ni att högre ar-
betslöshet kan accepteras för att Sverige skall bli
medlem i EMU? Anser ni att Sverige kan gå med i
EMU när arbetslösheten i Sverige halveras trots att
det skulle leda till att den åker upp igen?
Gå vi med i valutaunionen undergrävs och urhol-
kas den svenska välfärden. Det kan man också utläsa
av den här mycket intressanta utredningen. Mekanis-
men bakom detta är precis densamma som i fråga om
sysselsättningen. Vi tvingas helt enkelt att ha större
marginaler för att möta störningar, större marginaler i
vår ekonomi. Det betyder att vi inte kan hålla oss med
en lika stor offentlig sektor. Vi kan inte bibehålla
samma höga skattetryck som i dag. Det betyder ju att
vi måste skära ned på trygghetssystemen; på vård,
barnomsorg, äldreomsorg, grundskola och hela vägen.
Det är precis den process som vi har nu - fast ännu
mer.
Jag tycker att socialdemokratin och regeringen borde
tala om vad man egentligen tycker om detta. Är man
från socialdemokratins sida beredd att skära ned yt-
terligare på välfärden för att kunna delta i EMU och
påverka de beslut som fattas i exempelvis EU:s råd?
Är det så oerhört viktigt för regeringen och socialde-
mokratin att till varje pris delta i EU-arbetet och i
EMU-arbetet att man accepterar ytterligare nedskär-
ningar i välfärden?
Går vi med i valutaunionen försvagas också de-
mokratin, säger man i utredningen. Avgörande eko-
nomisk-politiska beslut centraliseras alltmer inom EU
och den politiska och demokratiska kontrollen av den
europeiska centralbanken kommer att bli mycket
svag.
Återigen: Vad tycker egentligen socialdemokratin
om demokratifrågorna? Vi har de senaste dagarna
hört häpnadsväckande uttalanden av statsministern
om de ekonomiska fördelarna med diktaturers stabili-
tet. Är ekonomisk stabilitet viktigare än demokrati för
er inom socialdemokratin? Jag vill inte tro det, men
var går era gränser egentligen?
Fru talman! Sverige är moget att säga nej till
EMU. Sverige är moget att stå på egna ben och att
utveckla sin ekonomi, sitt välstånd och sin demokrati.
Det finns inte någon vettig anledning att ge upp och
falla till föga för supermaktsbyggarna i EU. Vi har
ingen anledning att förfalla till tvångsföreställningar
om att vi måste gå med i EMU bara för att EU-
kommissionärer och makthungriga Europapolitiker
kräver det.
Det är dags att vi i Sveriges riksdag tar komman-
dot över landet. Det är dags att vi sätter punkt för den
släpphänthet och eftergivenhet som har präglat svensk
Europapolitik de senaste tio åren. Det är dags att vi
inser att vi mår bäst av att styra oss själva och av att
säga nej till dem som försöker beröva oss vår själv-
ständighet.