Herr talman! Det finns ett antal debattrådar som
inte har klarats ut tydligt nog. Låt mig för vår del
säga, när det gäller Riksbankens ansvarsområde, att vi
har förordat att valutapolitiken med dess genuina
politiska laddning och rimligen också ansvarstagande
bör ligga hos regeringen. Vi hoppas att det skall bli
så.
Därefter finns det möjlighet att ta ställning vad
gäller Riksbankens oberoende motsvarande fas 2-
kraven. Självfallet har vi anledning att låta graden av
oberoende för Riksbanken påverkas av om vi har
någon nationell centralbank eller inte. Det ligger
också i sakens natur. En europeisk centralbank i
Frankfurt har vi ändå inte särskilt stort inflytande
över, eftersom den är gemensam. Det är det väl ingen
som inbillar sig.
Låt mig också klargöra följande när det gäller
Riksbankens roll i dag, innan vi har gjort några för-
ändringar eller innan vi gjort den mer oberoende. Jag
har självfallet ingenting emot att man utnyttjar den
lagfästa yttrandefriheten när man representerar Riks-
banken. Det är inte det debatten gäller. Man har an-
svaret, och kan efter samråd med regeringen gå in
t.ex. i ERM, så det är inte någon oviktig roll. Uppträ-
der man som debattör får man finna sig i att man blir
behandlad som debattör. Det jag vill varna för är
varje försök från Riksbankens sida att i förväg låsa en
fråga av så genuin politisk karaktär som denna.
Jag vill säga några ord om EMU och varför vi har
sagt nej från Centerpartiets sida. Det är en grundläg-
gande fråga som vi har diskuterat vid ett par stämmor.
De ekonomiska faktorerna har markerats så tydligt -
och de behövs - men det sägs ingenting när det gäller
krav på sysselsättning och än mindre när det gäller
miljökrav, som ju tyvärr är ett totalt underordnat
område i EU över huvud taget. Där har debatten
kommit ännu kortare bit på vägen än här i Sverige,
och det vill inte säga litet. Det borde egentligen finnas
både sysselsättningskrav och miljökrav för att man
skall kunna balansera de olika sakerna mot varandra.
Det är självklara utgångspunkter för vår negativa syn
på EMU.
Är det så att vi i Sverige har fundamentala struk-
turproblem får vi minsann se till att lösa de problemen
själva. Det har kommenterats i debatten. Vi är inte
beredda att använda EMU som en tvångströja som
Sverige behöver - som någon att skylla på eller någon
som skall göra jobbet åt oss. Det är därför vi har yt-
terligare skäl för att säga nej till medlemskap.
Skall vi dessutom, som jag sade i mitt inlednings-
anförande, riskera vårt deltagande i det europeiska
fredsprojektet och kanske hindra det projektets ut-
veckling? Det är ett ställningstagande som EMU-
arkitekterna borde ha funderat igenom grundligare än
de tycks ha gjort. Skall vi skapa ytterligare klyftor
mellan politik och medborgare? Det gör man lätt med
centralistiska uppifrån-projekt. Det finns ingen annan
lösning på sådana problem än beslut som är djupt
förankrade hos de svenska medborgarna.