Herr talman! Tack, Henrik von Sydow, för redogörelsen! Jag hade faktiskt hoppats att lite mer positiva saker skulle sägas om det här än vad som blev fallet. Det är möjligt att det kommer senare från andra ledamöter.
I det här fallet känns det som om Sverige har blivit någon sorts gisslan i det här arbetet, med en justitieminister, ett statsråd som vid varje tillfälle lyfter upp att det är viktigt att ha balans mellan å ena sidan brottsbekämpning och informationsutbyte och å andra sidan rättssäkerhet. Att med de föresatserna hamna i en situation där man måste försvara en utveckling som har gått åt fel håll i det här arbetet tycker jag tyder just på en gisslansituation.
När vår vackra stad, huvudstaden Stockholm, ska ge namn åt ett program, Stockholmsprogrammet, går tankarna osökt till Stockholmssyndromet. Gisslan har helt plötsligt fått sympati för dem som tillsammans ska försöka göra någonting som i grunden är sämre än vad man från början hade föresatt sig. Jag är orolig för att ni försvarar någonting som ni egentligen inte riktigt kan stå bakom. Det lyser igenom lite, särskilt hos de ledamöter som under tidigare mandatperioder faktiskt har varit noga med att lyfta fram rättssäkerheten som en viktig aspekt.
Min fråga är: Vad gör ni för att Europakonventionen ska vara grunden för de här texterna? Vad är det som har gjorts? Det är det jag undrar.