Fru talman! Så mycket oenighet och så lite tid. Vi får väl koncentrera replikskiftet till att röra några av de frågor som vi kan föra ett resonemang om. Ibland behöver man göra det också och inte bara raljera. Det gör vi oss alla skyldiga till ibland, och det hör också till den politiska debatten.
Jag vill vara tydlig och säga att Vänsterpartiet står för en reglerad invandring. Det har jag sagt från talarstolen många gånger tidigare. Det vet Mikael Cederbratt egentligen om, men han vill misstänkliggöra min position. Det är också en del av den politiska argumentationen, men det är därmed inte sant.
Jag har två frågor som jag också ställde i mitt anförande och som jag inte riktigt har fått något tydligt svar på från Mikael Cederbratt. För det första står det i utskottets majoritetstext, det vill säga det som Mikael Cederbratt själv har varit med om att fatta beslut om, att man ska kunna få ökade möjligheter att söka asyl. Det talas om flera kanaler. Vilka kanaler? Hur ska regeringen i förhandlingarna om Stockholmsprogrammet argumentera för att man ska få bättre möjligheter att söka asyl? Nu talar vi inte om arbetskraftsinvandring. Det kan vi göra en annan gång. Nu talar vi inte om vidarebosättning. Det kan vi också göra en annan gång. Nu talar vi om att söka asyl. Vi talar om dem som Mikael Cederbratt säger kommer och knackar på vår dörr. Hur ska det öppnas fler dörrar för dem? Vilka är de konkreta verktygen, för att använda Mikael Cederbratts eget ord?
För det andra står det att utskottet anser att en hög säkerhetsnivå kräver en absolut respekt för mänskliga rättigheter och internationellt skydd. Om en sådan absolut respekt för de mänskliga rättigheterna inte finns i det slutliga Stockholmsprogrammet, kommer Mikael Cederbratt och Moderaterna då att verka för att vi inte ställer oss bakom det? Eller är respekten för de mänskliga rättigheterna något som är förhandlingsbart också för Mikael Cederbratt?