Fru talman! Men, Johan Linander, vad är egentligen två steg framåt? Det är det jag tycker är det viktiga i diskussionen här. Är det att skryta över ett fantastiskt rättsligt samarbete där en människa som står åtalad inte får reda på vad den står åtalad för och inte får rättshjälp eller hjälp med tolkning under rättegången och därmed blir dömd på helt felaktiga grunder? Är det alltså två steg framåt? Eller är två steg framåt att faktiskt vara motvalls och ställa krav och hoppas på Lissabonfördraget? Det ser faktiskt ut att gå igenom. Där har vi vår chans att komma de riktiga två stegen framåt.
Det här blir bara en chimär. Vi har ett fantastiskt rättsligt samarbete i Europa: Människor far illa. Om ni far illa kan ni anmäla till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Där blir målet liggande i fem-tio år. Det är i dag enorma köer där. Fem eller eller tio år senare får du upprättelse.
På vilket sätt är det här två steg framåt för en bra rättskipning i Europa?