Herr talman! Möjligtvis ändrar sig Vänsterpartiet just nu och tycker att det kanske finns en chans att Stockholmsprogrammet kan bli bra och att de då skulle kunna säga ja. Det vore väldigt trevligt om det var så - mycket mer konstruktivt än att från första början säga att Vänsterpartiet avvisar Stockholmsprogrammet.
Det är det som är problemet. Om man lyssnar på debatten - vi kan ju gå ut på Internet och läsa en massa bloggar och synpunkter - tror folk där ute att det finns ett Stockholmsprogram, att det ser ut som kommissionens meddelande och att den svenska regeringen har tagit ställning för att det ska se ut precis så här. Det är inte ens färdigförhandlat mellan EU:s 27 medlemsstater.
Det är väldigt viktigt att vi är noggranna med vad vi säger, för människor lyssnar på vad vi står och säger här i riksdagens kammare. Om man då slänger ur sig enkla formuleringar som låter bra och är populistiska blir det inte en bra signal ut till medborgarna.
Vi jobbar för att Stockholmsprogrammet ska bli så bra som möjligt. Vi säger inte nej till att ha ett nytt femårsprogram. Vi tycker att EU ska ha ett nytt program att arbeta efter, och det ska bli så bra som möjligt.
Jag skulle vilja ha svar från Alice Åström och Vänsterpartiet: Vill Vänsterpartiet att det ska bli ett nytt femårigt arbetsprogram som EU kan jobba utifrån? Är det någon mening med att ha ett sådant program? Eller är det bättre att jobba ad hoc och sno de frågor här och där som känns intressanta just i det ögonblicket?
Hur tror Alice Åström att man kommer överens mellan 27 medlemsländer? Blir det så som Sverige vill? Tror Alice Åström och Vänsterpartiet att vi kommer att få igenom exakt vad vi vill? Och om vi inte får det, ska vi då säga: Nej, vi avvisar Stockholmsprogrammet?