Fru talman! Förutom att jag tackar för informationen om matintag ska jag försöka svara på frågan. Det är väldigt enkelt: Vi skulle ta fram det som borde vara den svenska positionen i de här förhandlingarna, det alternativa Stockholmsprogrammet med punkter och krav på hur samarbetet borde utvecklas på det här området. Johan Linander är säkert väl medveten om detta, som jag sade att också andra engagerade och kunniga medborgare och ledamöter är. Vi har i tio punkter tagit fram hur vi tycker att det borde se ut. Det gör att hela diskussionen om att vi är emot och därför inte ska vara med i diskussionen blir lite löjlig. Jag gissar att den är färdigskriven, eller så sitter den så djupt inne i huvudet hos en del på den borgerliga sidan att man liksom inte kan växla om, inte ens när man förstår att vi har ett alternativt program, att vi har konkreta punkter att komma med: moratorium för lagstiftning tills vi har utrett det, stopp för militariseringen av de yttre gränserna. Vi har en mängd olika förslag. Inte ens när vi säger att det finns, att här är det, kan man tänka om och fundera på att man kanske inte ska säga att vi inte har några förslag när vi nu visar att vi har förslag. Det blir ju komplicerat om man i förväg bestämmer sig för en argumentationslinje och den visar sig vara grundfalsk, men man ändå fortsätter att hävda den.
Svaret på Johan Linanders fråga är: Vi hade som ordförande för RIF-rådet tagit fram dessa tio punkter, drivit dem med stor styrka och, jag tror också, med stor framgång. Det är nämligen enklare om man har konkreta förslag än om man håller sig till allmänna fraser och floskler som i huvudsak är vad som ännu så länge har kommit från den borgerliga alliansens sida.