Herr talman! Självklart ställer jag mig bakom den ambitionen. Någonting annat vore helt fel. Men det här visar precis på den problematik som vi såg i Integritetsskyddskommittén. Det här är inte ett dokument där vi har de färdiga lagförslagen, där vi kan göra den här prövningen. Det är inte möjligt att se, utan det får man göra senare.
Problemet är, och det var precis det vi sade i Integritetsskyddskommittén, att senare när man har avslutat förhandlingarna mellan medlemsländerna finns det mycket små möjligheter för ledamöter i den här riksdagen att förändra någonting. Det är framförhandlat inom EU. Då ställs man oftast inför faktumet att anta alltihop precis som det ser ut eller att avslå det.
I det läget, och det har varit vid tidigare debatter och förslag, är inte en majoritet beredd att fälla ett helt förslag. Då accepterar man att det kanske inte riktigt lever upp till det man vill.
Det är hela den här processen och den beskrivning som Henrik von Sydow gjorde. När kan vi granska? När kan vi ställa de här frågorna? Det är det som är grundproblematiken. Det är därför vi avvisar det.
Jag vill också beröra den fråga som Thomas Bodström hade uppe, rätten till försvarare. Henrik von Sydow sade i talarstolen om ömsesidigt erkännande av domar att vi ska ha en tillit till de övriga EU-staterna. Kan vi verkligen ha det när man inte klarar av att förmå medlemsstaterna att leva upp till Europakonventionen?
Då känner jag inte en tillit till övriga stater. Då känner jag inte att vi har garanterat medborgarna de rättigheter de har rätt att kräva.