Fru talman! Låt mig inleda med att återge ett meddelande från TT-Reuters-AFP från i morse: Uppemot 65 båtburna migranter i tre smugglarbåtar befaras ha omkommit utanför Jemen under färden över Adenviken i helgen, rapporterar FN:s flyktingorgan UNHCR på tisdagen. 16 omkomna har påträffats, och ytterligare 49 saknas och är sannolikt döda. Samtidigt säger sig spansk polis ha hittat sex barn drivande ensamma i en flotte utanför Gibraltar.
Och här samlas vi i Sveriges riksdag för att tala om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst! Sällan har väl skillnaden mellan ord och handling, mellan verklighet och visioner, varit så monstruöst uppenbar som den blir här i dag. Sällan har väl skillnaden mellan vad man påstår att EU arbetar för och vad som händer i verkligheten varit så uppenbar som här, precis nu i dag.
Fru talman! Jag hör redan invändningarna. Just eftersom det ser ut som det gör behöver vi detta så kallade Stockholmsprogram; det är med det här nya femårsprogrammet som vi ska ta itu med de problem som vi upplever med bland annat en migration som inte fungerar. Men låt oss granska det påståendet, och låt oss se i vilken riktning EU:s flyktingpolitik de senaste åren har drivits.
Det vi ser i verkligheten är hur restriktiviteten ökar, hur hindren för människor som flyr från sina hemländer byggs högre och högre samt hur människor som befinner sig i EU jagas bara av den enkla anledningen att de inte kan återvända till sina hemländer. De kallas illegala och drabbas av förföljelse inte bara av statsmakten utan också många gånger av medmänniskor.
Ja, fru talman, EU har slagit in på en synnerligen auktoritär väg när det gäller migrations- och flyktingpolitiken. Man har militariserat yttergränserna. Men det är inte yttergränser bara för EU, utan Sveriges yttre gräns går numera i Medelhavet. Det är ett ansvar för oss i denna kammare att EU:s militariserade gräns i dag hindrar människor som är på flykt undan förföljelse. Varje ledamot i denna kammare måste ta ansvar för det som händer vid vår yttre gräns.
Vi har fått transportörsansvar. Det innebär att det företag som fraktar en person över EU:s yttre gräns inte bara kan bli ansvarigt för att betala återresan utan också kan bli bötfällt i många länder om inte personen senare befinns ha asylskäl.
Det är ett av de förslag som har varit en mursten i byggandet av fästningsmurarna runt Europa. En annan sten i detta fästningsbygge är stenhårda visumregler. Ju fler skäl man har för att lämna ett land för att under en period leva i ett annat land, desto svårare är det att göra det. Visumreglerna används i dag av EU och av Sverige för att hindra människor att lämna sina hemländer. Men det borde - låt mig återkomma till det - vara precis tvärtom.
Dublinförordningen är ytterligare en byggsten i fästningsmurarna runt Europa - den regel som säger att du ska prövas i det land inom EU där du först sätter din fot; i varje fall gäller det de länder som undertecknat Dublinförordningen. I praktiken innebär det att människor ska prövas i länder som har helt olika rättstraditioner och helt olika bestämmelser för vad som är rätt till skydd undan förföljelse. Det är helt olika mottagningsförhållanden.
Därför vore det förstås mycket rimligare att i stället för att naivt tro - jag hör invändningarna också här - att vi fixar till det i en massa andra länder låta den asylsökande söka i det land vederbörande vill.
Vi ser runt om i Europa i dag, i alla medlemsstater av EU, hur papperslösa förvägras grundläggande mänskliga rättigheter bara därför att de av stater betraktas som illegala. De jagas av polis, och de får inte rätt till sjukvård. Här är Sverige inte ens bland de bättre i klassen utan bland de absolut sämsta.
Fru talman! Vi ska i dag diskutera frihet, säkerhet och rättvisa, men det är väl relativt uppenbart att den som tvingas fly sitt hemland i dag inte upplever någon frihet i det EU som vi har skapat. Ett av dessa sex barn som hittades utanför Gibraltar upplever knappast någon säkerhet. Man kan förstås fråga vilken rättvisa det finns när det mer eller mindre är slumpen som avgör om en person som möter EU:s militariserade gräns får rätt att söka asyl eller inte. Jag tror, och man ska nog vara ärlig och säga det, att det som här betraktas som "i allmänhetens tjänst" egentligen helt enkelt handlar om att allmänheten är vi som är lyckligt lottade att vara födda inom unionen. Inga andra ska komma här och göra anspråk på att utgöra allmänheten. Inga andra ska komma här och göra anspråk på de mänskliga rättigheter som vi från Vänsterpartiets sida anser är universella.
Fru talman! Det är alltid intressant, jag ska erkänna det, att lyssna lite grann till hur det går till när andra utskott debatterar. Tidigare här har vi haft en omgång med justitieutskottets ledamöter. Förutom att jag tror att man på sina håll behöver lära sig att yrka på sina reservationer är en del av debattekniken kanske inte den skarpaste. Inte minst är det intressant att lyssna på Johan och Johan. Den ene vill prata om ingenting, för det finns ingenting att prata om. Vi har ingenting att ta ställning till. Man undrar förstås vad den Johan gör i den här kammaren över huvud taget. Han borde väl ha något vettigare att göra än att stå här och prata om ingenting. Å andra sidan säger han någonting. Han säger i praktiken att de mänskliga rättigheterna är förhandlingsbara. Vi ska åka ned och förhandla om dem. Det är klart att vi inte får som vi vill med de mänskliga rättigheterna. Det begriper ju varenda människa. När 27 medlemsstater ska komma överens ska man inte tro att de mänskliga rättigheterna kan vara giltiga hur som helst.
Den andre sätter likhetstecken mellan liberal och folkpartist. Det är i och för sig underhållande, men det är i ärlighetens namn i denna moderna tid som vi lever i till och med ideologiskt helt felaktigt.
Johan och Johan har sina inlägg i denna debatt, men sammantaget får man ändå säga om alliansföreträdare att de har stora förhoppningar om att vi ska komma väldigt långt i de kommande diskussionerna om Stockholmsprogrammet. Vi ska åstadkomma mycket. Jag är den första att säga att om allt det som här utlovas blir verkligt kommer vi att gratulera. Precis som någon av dessa två Johan sade kommer vi med konstruktiva förslag. Den andre Johan tyckte att vi inte hade något att säga, att vi ville lämna EU, men den ene tyckte kanske att vi hade en del konstruktiva och bra förslag. Ta den diskussionen, Johan och Johan, er emellan senare.
Det intressanta är att vi visar en EU-kritik, ett EU-motstånd, för att utvecklingen går i fel riktning. Det är vår uppenbara uppfattning. Samtidigt gör vi vad vi kan för att förändra de arenor som vi ändå är med på. Det är inget konstigt med detta. Gör det inte till en fråga om utträde eller inte! Granska våra förslag, precis som vi nu erbjuder allmänheten att granska vårt alternativa Stockholmsprogram! Det är vad vi har lagt fram.
Fru talman! Jag har ett par frågor att ställa till de kommande debattörerna. Det finns några på talarlistan efter mig. Majoriteten i socialförsäkringsutskottet talar faktiskt om att ytterligare gränskontroller måste gå hand i hand med att fler kanaler för laglig invandring öppnas och med ökade möjligheter att söka asyl. Detta är intressant, det har vi hävdat i debatt efter debatt här i kammaren. Nu vill jag fråga: Vilka är dessa nya lagliga vägar att söka asyl? Vi är väl medvetna om att det i dag saknas lagliga vägar att komma till EU och söka asyl. Det är så fästningsbygget fungerar.
Därför ska det bli intressant att lyssna på de tre kommande talarna när de klargör vilka dessa lagliga vägar att söka asyl förväntas vara. Om sådana inte öppnas, kommer ni då att motsätta er ett Stockholmsprogram som innebär att man ökar kontrollen? Kommer ni att använda den vetorätt som Sverige trots allt har om man inte öppnar de lagliga vägar som ni säger er förespråka?
Ni säger också: Beträffande in- och utresekontroll anser utskottet att en hög säkerhetsnivå kräver en absolut respekt för mänskliga rättigheter och internationellt skydd. Det är en stark formulering, jag gillar den - ett absolut skydd för mänskliga rättigheter.
Min andra fråga till de kommande debattörerna är därför: Om ett absolut skydd för de mänskliga rättigheterna inte uppnås i förhandlingarna om Stockholmsprogrammet, kommer ni då att gå med på att underteckna avtalet om ett Stockholmsprogram eller kommer ni att motsätta er det? Någonstans här avgörs nämligen om de mänskliga rättigheterna är förhandlingsbara, som den ene Johan tyckte, eller om de inte är det, som jag tror att den andre tycker.
Fru talman! Med dessa två frågor - vilka de lagliga vägarna är och vad absolut respekt betyder - lämnar jag möjligheter till replik i den kommande debatten.
I detta anförande instämde Lena Olsson och Alice Åström (båda v).