Fru talman! Jag tror att Johan Pehrson nog inte var helt beredd på att ta en replik. Jag tror att han satte upp sig som replikant därför att han ville säga att man faktiskt kan vara folkpartist och liberal samtidigt.
Det får man gärna tycka, och jag är inte den som ska uttala mig om hur liberaler tycker och tänker - absolut inte om hur folkpartister fungerar. Men en sak är värd att notera i det Johan Pehrson säger. Han uppfattar det alltså som extremt att säga att det är allt eller inget. Men de mänskliga rättigheterna är okränkbara. De är inte förhandlingsbara, utan det är allt eller inget. Man kan inte säga att vi får diskutera asylrätten lite grann med de andra och se hur det går. Man kan inte prata om den personliga integriteten och rätten till ett privatliv, stadfäst i många internationella konventioner, som att vi åker ned och ser hur det går. Man kan kalla det extremt. Jag skulle nog faktiskt vilja säga, utan att göra anspråk på begreppet i dess fulla mening, att det snarare är ganska liberalt att ha den uppfattningen om de mänskliga rättigheterna att de faktiskt inte går att förhandla om, att de är absoluta.
Sedan försöker Johan Pehrson göra det enkelt för sig och säger att vi egentligen är emot EU och att det därför inte är så intressant att diskutera. Men jag tror inte att han menar det, därför att jag tror att han, precis som andra kunniga och engagerade ledamöter, säkert har tagit del av vårt alternativa Stockholmsprogram som är presenterat för offentligheten och där vi drar upp riktlinjerna för hur vi skulle vilja att detta Stockholmsprogram utvecklas. Om inte får han väl göra det efteråt och återkomma med en ursäkt, därför att där finns konkreta förslag på vad man borde göra, och jag ska i min andra replik återkomma till vilka de är.