Herr talman! Under detta halvår leder Sverige Europeiska unionen. Det är ett väldigt viktigt uppdrag för Sverige och ett uppdrag som kan forma Europas framtid, inte minst på det rättsliga området. Vi diskuterar i dag ett underlag - ett utlåtande, som det formellt heter - till nytt flerårigt arbetsprogram på det rättsliga och inrikespolitiska området, populärt kallat Stockholmsprogrammet.
Tidigare program på det här området, från Tammerfors och Haag, har också processats. De har utvärderats. Det har skrivits framtidsdokument och förslag med långa bruttolistor på vad som skulle kunna ingå. Nu har kommissionen låtit detta koka ned och försökt känna av vad som är möjligt. Nu har förslaget lagts fram, och vi ska nu för svensk del försöka driva detta i hamn och se till att det blir så bra som möjligt, med så bra balans som möjligt, och att det är till gagn för medborgarna. Det är ju det som är hela tanken med den här verksamheten.
Först vill jag göra en liten tillbakablick. Det kan vara bra att se vad som har gjorts när vi nu har ett gränslöst Europa inom ramen för Schengen. Gränserna, som fortfarande ofta är för brutala mot omvärlden, har försvunnit mellan Europas länder. Det måste man se som något positivt. Det är en vinst. Det är ett öppnare och friare Europa vi ser jämfört med hur det var när processen började.
Man har hunnit långt i det polisiära samarbetet. Vi har en rad olika dokument som ligger till grund för att överföra bevis och se till att människors rättigheter i civilmål tas till vara allt bättre, men mycket återstår. Det är därför vi pratar om detta program. Vi har nått långt, men vi ska nå ännu längre.
Att utveckla det europeiska samarbetet tar tid. Man går steg för steg, gata för gata, kvarter för kvarter i byråkratin för att nå framåt, och vi har medborgarnas bästa för ögonen.
Det finns alltså ett utkast från kommissionen där vi har fått spela in. Vårt parlament, vi som sitter här, bidrar nu till att forma denna process och pekar på det vi vill ta fram som bra. I vintras var jag var för utskottets räkning nere i Europaparlamentet och framförde vad jag tror kan vara aktuellt och hur vi har sett på detta. Detta tog man med i den pågående processen. Vi kommer att fortsätta också efter denna debatt tills vi har ett Stockholmsprogram som är antaget, förhoppningsvis i december.
Just nu har det svenska Justitiedepartementet en öppen mottagning dit varje medlemsstat kan komma och berätta om vad man tycker verkar bra, vad som verkar jobbigt och vad man kanske saknar i utkastet från kommissionen. Men jag måste meddela alla önsketänkare och änglasångerskor härinne att det inte kommer att bli helt perfekt. Självklart blir det en kompromiss. Vi samarbetar med andra länder - det är ju hela tanken.
Att vi når längre är väldigt viktigt, men vi kommer aldrig att nå så långt som jag eller någon annan härinne skulle önska, för vi har en hög standard i Sverige, inte minst när det gäller processuella rättigheter. Men vi har stort inflytande. Sverige håller i taktpinnen och pennan.
Det genomgående temat är alltså att bygga ett Europa för medborgarna. Vad kan kännas mer självklart för en folkpartist, en liberal, än att ha detta perspektiv? Vi ser fyra centrala områden, nämligen
att skydda och utveckla medborgarnas rättigheter
att underlätta för medborgarna genom att utveckla EU:s rättsliga samarbete, så att det inte bara blir läpparnas bekännelse
att skydda medborgarna mot inre och yttre hot och från övergrepp och missbruk när staten i gott syfte exempelvis ska bekämpa brott
att främja integration i samhället och verka för ett mer solidariskt EU.
Att genomföra det nya programmet handlar rätt mycket om självklarheter som att vi ska samordna arbetet bättre med andra politikområden, underlätta genomförandet av lagstiftning på nationell nivå genom olika stödåtgärder och förbättra kvaliteten på EU:s lagstiftning. Det är väl ingen som kan vara emot detta? Vi ska också bättre utvärdera effekterna av befintlig lagstiftning och se till att det finns rejält med finansiella resurser avsatta för att på ett effektivt sätt kunna genomföra det som vi också beslutar. Det är rätt självklart men viktigt att vi hela tiden höjer nivån.
Det här programmet har tydligare fokus och en bättre balans mellan åtgärder för att bekämpa brottslighet och en ambition att ha bättre respekt för integritet, rättssäkerhet och medborgarens säkerhet och trygghet. Utan att vilja polemisera vill jag säga att vi väl städar upp lite efter tidigare regeringar i Europa, som har haft ett visst tunnelseende i dessa frågor. Att vi nu behöver en bättre balans beror på att man förut var alltför ensidig på det här området - man körde på en enda väg, och man riskerade att köra ned i diket. Detta försöker vi nu rätta till. Det vore bra om också Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna här kunde känna att man hade ett visst ansvar för att det har blivit så här, för det var ni som styrde landet under lång tid när man körde med full fart framåt på en enda väg. Vi lyfte ofta fram behovet av balans och av att sätta rättssäkerhetsfrågorna i fokus.
Folkpartiet har inga problem med att vi går vidare med ett tufft samarbete för medborgarnas trygghet, men det ska ske på ett balanserat sätt. Det har vi sagt också när vi var i opposition.
Sedan dyker det upp lite visdomsord i debatten som vi måste reflektera över. "Det är skönare lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge" kan man kontra med att man inte ska ta sig vatten över huvudet eller med att högmod går före fall.
När det gäller nivån på Europarådskonventionen vill jag understryka att det är en stor framgång att EU nu självt ska kunna tillträda denna konvention. När man hör Thomas Bodström för Socialdemokraterna tala väl om Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna blir det lite lustigt, för historiskt kan ni knappast påstås ha varit några större anhängare av att den skulle inkorporeras i svensk rätt. Ni har i själva verket varit motståndare till detta genom åren, även om ni har lagt det bakom er nu.
Miljöpartiets Mehmet Kaplan försökte koppla ihop Stockholmsprogrammet med Stockholmssyndromet. Jag förstod inte riktigt det där. Jag ska själv avstå från att kontra och ge mig in på några jämförelser mellan Mehmet Kaplan och Clark Olofsson när det gäller just Stockholmssyndromet. Jag avstår från det.
Vänsterpartiet försöker inte på något sätt misstänkliggöra eller misstolka det hela med flit. Snarare känns det som att min värderade riksdagskollega Alice Åström, som ju har ett genuint patos i dessa frågor, nöjer sig med att redovisa att Vänsterpartiet vill ut ur EU. Det är en bärande tanke i er politiska verksamhet att vi ska lämna denna gemenskap med demokratiska länder som kämpar tillsammans för medborgarnas bästa i en ganska orolig värld. Ni vill lämna verksamheten i EU, men ni skriver ändå program om hur verksamheten ska utvecklas. Det är spännande. Ni kanske också skriver program om hur Nato ska utvecklas? Jag tror inte det; jag har inte sett något sådant i alla fall.
Ni gör i detta fall allting formellt rätt: Ni deltar och kommer med konstruktiva förslag, som jag tycker är mycket värdefulla att ta del av. Men det blir lite som när Eddie the Eagle, om ni minns honom, hoppade backhoppning i OS. Man är med på riktigt, men man är ändå inte där. Man deltar inte för att ta någon pallplats, utan det är mycket en demonstration av god vilja.
Jag ifrågasätter inte det, men ni vill ut ur EU, och det gör det konstigt att ni har ett sådant engagemang i detta. Vi har däremot det. Vi som gillar Europa och som vill driva Sverige framåt i Europa för att Sverige ska vara en central del tycker självklart att detta är viktigt.
Också Folkpartiet ser att det finns brister i det papper som ligger på riksdagens bord. Det har redovisats en hel del från oppositionen. Jag tillhör dem som naturligtvis tycker att det är viktigt att vi ser till att de processuella rättigheterna stärks, men man ska som sagt inte ta sig vatten över huvudet. Jag vill också understryka att det som lyftes fram av Socialdemokraterna kommer att förstärkas genom att EU själv blir medlem, deltar och tillträder Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Vi har också synpunkter på att lyfta golvet när det gäller hur man ska få tolk och översättning. Där kommer vi nog att gå framåt. Samma sak gäller tillgång på försvarare och inte minst häktningstider. Det finns en mängd saker där vi ser att också Europas andra länder brister. När man åker runt i detta öppna, fria Europa ska man vara medveten om att man kan drabbas av processuella regler som inte är sådana som vi själva helst skulle vilja se dem.
Jag tycker också att det är viktigt att vi fokuserar. Och den här ingången är helt rätt, att vi nu har en starkare syn på integriteten. Vi pratar om att jobba med databaser och så, och det är klart att alla tycker att det är dåligt med dåliga sådana regler och att det är bra med bra regler. Och det är klart att det blir ett större register. Det är ungefär som att det blir ett större register om 21 polismyndigheter i Sverige samarbetar och får tillgång till varandras register. Det viktiga är dock att det är heltäckande regler som skyddar integriteten.
Målet är att det ska bli mer effektivt - det säger ju sig självt. Det ska gå snabbare att undersöka och hitta om efterlysta barn smugglas in någonstans. Om det finns personer som tillhör organiserad brottslighet och som opererar i Sverige, på Malmös, Stockholms eller Göteborgs gator, ska svensk polis snabbt kunna gripa de personerna. Det är verkligen ett integritetsskydd, för dessa personer kanske kommer med narkotika eller tänker utpressa, hota eller i värsta fall mörda någon. Tanken är att vi ska minska den integritetskränkning som följer av deras verksamhet.
Herr talman! Folkpartiet tycker att det är väldigt bra att vi går vidare med detta arbete. Vi kommer aktivt, precis som alla andra partier i riksdagen hoppas jag, att delta i den process som pågår. Denna debatt är en platta för den svenska regeringen att ta del av för att se vad man kan förstärka.
Vi vill ha en så bred uppslutning som möjligt från denna kammare i arbetet bakom Stockholmsprogrammet. Vi hoppas att alla här inne är stolta över det som Sverige kan bidra med och den gemensamma grund där vi är så starka när det gäller rättssäkerhetsfrågorna och att detta blir en tillgång för fler människor i Europa och inte för bara svenska medborgare.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utlåtandet och avslag på reservationerna.