Herr talman! Jag tror att de frågor som Alice Åström väcker om effektivitet, proportionalitet och behovsprövning av möjliga kommande lagförslag hänger ihop med karaktären på program. Det här är inte ett program, en handlingsplan. Det är inte här vi har konkreta förslag. Det finns inget underlag för att svara på de frågor som Alice Åström väcker och ställer.
Däremot är det ohyggligt angeläget med betoningarna, att kommissionen i sitt meddelande nu talar systematiskt om att göra precis de här prövningarna. Det handlar till och med om fler frågeställningar än dem som Alice Åström lyfter upp.
Det är centrala och svåra övervägningar. Att detta är något som får ta tid är otroligt viktigt. Kvaliteten på lagstiftningen ska öka. Konsekvensanalyserna ska bli tydligare, både vad det gäller konsekvensanalyser för ekonomin och för miljön.
Att man nu också skriver in de medborgerliga rättigheterna är ett bra fall framåt om det görs på ett bra sätt. Här tycker jag att det svenska inflytandet är viktigt. Det handlar om att värna just detta. Alla förslag, alla åtgärder på det här fältet ska prövas utifrån vilka konsekvenser det får för personskydd, för den enskildes integritet.
Men för oss här i dag är det för tidigt att svara på Alice Åströms frågor, för det finns inte något sådant beslutsunderlag. Det finns inte ens konkreta förslag som följer av detta. Det är mer ett inriktningsdokument.
Det är förstås också otroligt viktigt att nu utvärdera vilken effekt den lagstiftning på det här området som redan har gjorts har haft. Kommissionen är i färd med detta. Det finns en tidigare utvärdering av Haagprogrammet.
Det är också viktigt att framöver fortsätta att utvärdera de insatser som har gjorts, allt i syfte att Stockholmsprogrammet över tid i större utsträckning ska balansera upp intresset för den enskildes rättssäkerhet. Det är en ambition som är majoritetens i utskottet. Det är en ambition som också är regeringens. Det är en ambition som jag tycker att Alice Åström också borde ställa sig bakom.