Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till Socialdemokraternas motivreservation, eftersom Thomas Bodström glömde det - även solen har sina fläckar.
Mycket har sagts i debatten, men många frågor kvarstår.
I det här sammanhanget är det bra att återigen förtydliga att vi socialdemokrater ser en massa goda skäl till att utveckla det rättsliga samarbetet inom EU. Den avancerade brottsligheten blir mer gränsöverskridande och i takt med globalisering och ökad rörlighet ökar också brottslighetens rörlighet.
I medlemsländerna vid Medelhavet har situationen för båtflyktingarna från Afrika utvecklats till en human katastrof - en fruktansvärd katastrof. Därför är det oerhört viktigt att harmonisera och humanisera flyktingmottagandet och dela ansvaret bättre än i dag. Därför är vi i grunden positiva till ett fördjupat samarbete.
Precis som Johan Linander säger är ju Stockholmsprogrammet i dag inte ett konkret förslag. Det är ett meddelande eller diskussionspapper från Europakommissionen. Man presenterar sina tankar om hur det fortsatta arbetet ska se ut. Jag är oroad eftersom regeringen ganska okritiskt tycker att de tankarna är bra. En del är bra, men det finns många problem.
Jag är också oroad över att justitieutskottets borgerliga majoritet ser de här tankarna i rosenrött. På många nivåer ser vi att viljan att samarbeta och vara till lags i Europasamarbetet är viktigare än människans rätt i rättssystemet.
Det finns fyra viktiga frågor inom straffrättens område som jag vill fokusera på.
Domar avkunnade i ett EU-land föreslås automatiskt gälla i andra EU-länder. Jag menar att det måste vara omöjligt så länge inte alla EU-länder respekterar de mänskliga rättigheterna. Vi har exempel från både Litauen och Irland där vi starkt måste ifrågasätta respekten för de mänskliga rättigheterna. Här är vägransgrunder en självklarhet.
I Sverige finns systemet med offentliga försvarare som utses och betalas av staten. Det är en bärande del av rättssäkerheten. Jag anser inte att det är något som man kan rucka på. Därför blir jag förvånad över hur Henrik von Sydow talar om detta. Han säger i stort sett att samarbetet är viktigare och att vi inte kan kräva för mycket processuella rättigheter från början för då kanske inte samarbetet blir av.
Vad är det för samarbete när jag till exempel ställs inför rätta i ett annat EU-land och inte får tolk och försvarare och knappt vet vad jag är åtalad för? Sedan får jag komma till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och överklaga. Fem år senare kanske jag får rätt, men i rättsprocessen har jag inte fått mina mänskliga rättigheter tillgodosedda.
Kommissionen föreslår omfattande överstatliga register. Det handlar faktiskt inte bara om bilregister. Det är register för gränskontroll, visering och flyktingkontroll. Det är register över alla flygpassagerare och personer som reser in och ut från EU. Myndigheter i alla medlemsländer ska kunna söka i registren.
Det är otroligt ineffektivt och dessutom ett brott mot den personliga integriteten. Det finns ingenting som säger att stora överstatliga system som är helt fria att söka i kommer att hjälpa brottsbekämpningen.
Regeringen säger sig vilja slå vakt om den personliga integriteten. Det säger man i den här diskussionen och utskottsmajoriteten säger det.
Hur ska vi kunna lita på att regeringen, som införde FRA-lagen, helt plötsligt har ändrat skepnad och vill slå vakt om vår personliga integritet?
I Stockholmsprogrammet finns förslag om en övernationell polisstyrka som fritt ska verka över gränserna. Tillsammans med Prümkonventionen riskerar vi att få en överstatlig europeisk polis. Jag har ställt frågan till borgerliga företrädare många gånger: Är det ert mål? Vill ni ha en övernationell europeisk polis? Jag tycker att ni är skyldiga väljarna ett svar.
Herr talman! Nu till civilrätten. Det är bra att fokus riktas mot att undanröja hinder för EU-medborgare att röra sig fritt inom unionen. Den fria rörligheten är i grunden positiv och krav bör därför ställas på medlemsländernas regelverk så att enskilda individer som barn, föräldrar och makar inte riskerar att komma i kläm. Samtidigt är det i nuläget svårt att utläsa vad Stockholmsprogrammets lösa formuleringar kan få för framtida konsekvenser för svensk familjerätt och de reformer som vi i Sverige uppnått på detta område. Här finns anledning till stor försiktighet.
Vi ställer oss positiva till en utveckling i riktning mot ökad samsyn på familjerättens område vad gäller betydelsen av barnets bästa och en icke-diskriminerande äktenskapslagstiftning. Här måste man påpeka att vi i Sverige har en annan rättstradition när det gäller jämställdhet, hbtq-personers rättigheter i lagstiftningen och inte minst könsneutral äktenskapslagstiftning som vi tycker borde stå explicit i programmet.
Slutligen vill jag kommentera det avsnitt i meddelandet som rör gynnandet av den ekonomiska aktiviteten. Här ges flera exempel på hur EU kan få gemensamma rättsliga regler inom bland annat handelsrättens område. Stockholmsprogrammet saknar här en analys av hur kommande regelförändringar på handelsrättens område påverkar regelbördan för EU:s små och medelstora företag.
Vi vill påminna om unionens mål att minska regelbördan med 25 procent till 2012 och Socialdemokraternas tidigare ställningstagande angående europeiska privata aktiebolag. Vi har klargjort att vi endast kan ställa oss bakom förslag som innebär ett starkt skydd för borgenärer, minoritetsaktieägare och arbetstagare. Vi har i detta sammanhang tydligt framhållit vår kritik mot förslaget om lägsta tillåtna aktiekapital på 1 euro.
Herr talman! Jag har nu nått slutet på mitt anförande och vill återigen yrka bifall till vår motivreservation.
I detta anförande instämde Elisebeht Markström, Kerstin Haglö, Margareta Persson, Karl Gustav Abramsson (alla s).