Herr talman! Var det någon som hörde när jag sade det där om att de lätt hamnar i opposition? Fick vi inte just det bekräftat?
Det roliga, Johan, är att det var en person som mer än någon annan stödde det arbete vi gjorde. Han hette Johan Pehrson och var från Folkpartiet. Det var ju du.
Så var det. Vi hade ett jättebra samarbete. Vi hörde aldrig någonting. Du tyckte att det vi gjorde var jättebra. Du var väldigt konstruktiv, väldigt bra och en rolig person att samarbeta med. Vi hade alltså ett jättebra samarbete, så om du ska kritisera oss för det arbete vi gjorde i EU hamnar du snarast i en schizofren situation. Vi gjorde det faktiskt tillsammans, och utan dig hade vi inte klarat detta. Så tack för det arbetet, Johan Pehrson!
Det är riktigt att det finns vissa mål i Sverige där man inte har försvarare. Det är erkända mål på bötesnivå. Jag tycker att det är helt i sin ordning, eftersom en försvarare inte behövs där. Men det är inte de målen vi talar om här.
När jag säger hyckleri menar jag inte att Stockholmsprogrammet är ett hyckleri. Jag tycker att det är ett bra program. Jag har sagt det förut och jag säger det åter: Det är bra med ett samarbete. Men det är hyckleri om vi inte får med den mest grundläggande rättigheten, nämligen rätten till försvarare, och samtidigt står och basunerar ut att det är så bra. Utan den rätten är det nämligen inte bra, och då är det ett hyckleri.
Om man dock säger att detta inte är särskilt lyckat och att vi tyvärr inte kan komma fram kan man i stället peka på andra saker som ändå är positiva. Men man kan inte låtsas att det är ett rättssäkert projekt när det inte är det.
Det är faktiskt så här ibland. Vi hade frågan om människohandel under vårt ordförandeskap. Vi lyckades inte till den 30 juni, utan vi lyckades till i augusti. Vi klarade det inte på det sista mötet, men vi hade kommit så långt att vi klarade det utan att ha något möte. Därför klubbades det igenom strax efteråt.
Det är alltså inte fråga om vatten över huvudet, och det är inte fråga om att högmod går före fall, utan det är rimliga krav att kunna nå upp till Europakonventionen. Och gör ni inte det ska jag läsa en sista dikt för er i denna debatt. Den har vi döpt om till den 19 september 2010.
Så hårt spänns ingen båge som Livets båge spänns och när den en gång brister har allting nått sin gräns