Fru talman! Det skulle vara bättre om Kalle Larsson svarade på frågorna i stället för att raljera, men jag har ju hört hans debattstil tidigare så jag vet att det är så den fungerar.
Om Vänsterpartiet hade haft justitieministerposten - tack och lov för att det inte är så - skulle ni alltså, på tal om att raljera, lägga fram samma förslag som redan tidigare har fått nej, fastän ni redan på förhand vet att flera länder skulle säga nej till att genomföra precis allt därför att förslagen kanske hade varit uppe tidigare. Det har funnits ett stort paket med processuella rättigheter. Det diskuterades i flera år, men det blev stopp för att det krävs enighet.
Vänsterpartiet och Kalle Larsson kanske vill att Lissabonfördraget ska genomföras så att vi kan bli av med vetorätten inom rättsliga och inrikes frågor, för då hade det varit betydligt lättare. Men även där säger Vänsterpartiet nej. Ni vill inte komma framåt i denna fråga. Det är tydligt.
Vänsterpartiet lägger fram sina förslag även om man på förhand vet att de inte kommer att gå igenom. Det är Bodströmvarianten. Man kör huvudet stenhårt i väggen. Sedan skryter man på hemmaplan om vad man försöker få igenom, men ingenting händer.
Är det inte bättre att ta två steg framåt och komma någonvart i frågorna än att bara slå huvudet i väggen för att vinna politiska poäng på hemmaplan? Får medborgarna det ett dugg bättre av att ni kör huvudet i väggen? Nej, det får de inte. Men genom våra förhandlingar, som Kalle Larsson tydligen inte tycker om, kan vi komma framåt. Det tjänar Sveriges och Europas medborgare på. Det är dock en variant som Vänsterpartiet tyvärr inte förespråkar.