Herr talman! Jag tackar för frågan. Som jag sade tycker jag att det här är ett centralt arbete. Det måste vara ett centralt fält i det som ska bli Stockholmsprogrammet att just höja och stärka de processuella rättigheterna. Meddelandet och utkastet är tydligt i den aspekten. Man pratar om att stärka rätten till försvar.
Man ska inte heller underskatta utmaningarna i detta. Det som kan tyckas vara grundläggande, enkelt och banalt, nämligen rätten till översättningar och tolk, är inte det i dag eftersom det finns 27 medlemsländer. Det är olika medlemsländer.
Redan på den här punkten väcks det invändningar om att detta är kostnader som vi inte har råd med. Det här är utgifter för tolk och översättningar som det helt enkelt inte finns utrymme för. Det perspektivet tycker jag att man ska ha med sig i detta. Kan man få en tydlig implementering bara av det, rätten till översättning och tolk, är det ett stort steg framåt för att verkligen öka tillgängligheten till en fair trial, rätten till en rättvis rättegång.
Men jag vill betona att det här är bara det första steget. Det skulle i så fall vara det första steget på en vägkarta mot mer av rättigheter i Europa, mot mer av rättsstat.
Man ska ha förståelse för reformstrategin i det här. Kan man få enighet, konsensus, om att ta utvecklingen steg för steg tror jag att det är en bra väg att vandra framåt i stället för att ha för höga ambitioner som snabbt kör i diket. Men, som sagt, det här är ett fält där jag hoppas att ambitionsnivån kan bli högre än det som kommissionen har som sina formuleringar i sitt meddelande.