Herr talman! Nu börjar Vänsterpartiet bli något mer konstruktivt, och det är glädjande att man ser att det finns möjligheter att påverka.
Samtidigt funderar jag på inställningen att riksdagen inte har någonting att säga till om utöver den här debatten, som handlar om ett granskningsyttrande av justitieutskottet på Europeiska kommissionens meddelande. Så är det ju inte alls.
När de här förslagen kommer vidare tas de först upp i justitieutskottet. Alice Åström är ersättare där så hon får gärna komma och lyssna när Justitiedepartementet kommer och drar det. Det kommer upp i EU-nämnden. Samrådet med EU-nämnden innebär att regeringen får eller inte får klartecken att gå vidare i en fråga, och sedan kommer det upp i riksdagen. Därefter ska Stockholmsprogrammet konkretiseras i varje enskild fråga. Varje enskild fråga som kommer upp och varje rambeslut som antas kommer upp här i riksdagen. Det behandlas först i justitieutskottet, och sedan tar riksdagen ställning och fattar beslut.
När man står och säger att detta är vår enda möjlighet att påverka vad som händer låter det som att EU har tagit över all makt. Det kanske är därför Vänsterpartiet vill att vi ska lämna EU. Men så fungerar det inte. Sveriges riksdag har möjligheten att säga nej till de förslag som kommer. Vi har möjlighet att säga nej till det Stockholmsprogram som förhandlas fram.
Det finns en majoritet och en opposition i Sveriges riksdag, precis som det fanns förra mandatperioden när Alice Åström och Vänsterpartiet tillhörde majoriteten. Vi får massvis med möjligheter att debattera det här igen och ta ställning till de förslag som kommer. Påstå därför inte att vi i Sveriges riksdag inte har någon makt att säga ja eller nej senare!