Herr talman! På de frågor som jag ställde till Peter
Eriksson har jag delvis fått svar. Frågan om vad som
var så nydanande med att vara mot allting fick jag
inget svar på, men det kanske ligger i sakens natur.
Kontentan av Peter Erikssons svar är egentligen att
allting annat är bättre än EU, även om han säger att
man kan använda EU för miljöfrågor.
Den riktigt intressanta frågan är den som Holger
Gustafsson snuddade vid, nämligen varför det alltid
skall vara någonting annat. Ni har ju i Miljöpartiet ett
antal gånger, senast förra månaden, gått till val på att
ni vill motverka svenskt medlemskap i en organisa-
tion där den här typen av beslut kan fattas.
Då frågar man sig: Varför skall vi inte använda
den organisation som finns? Det är många gånger här
i livet så att man kan önska att någonting skulle vara
litet annorlunda än det som man har lyckats uppnå
eller det som finns tillgängligt. Skillnaden mellan de
partier som aktivt driver på för att vi skall ha ett så
bra EU som möjligt och att Sverige skall göra en
insats i Europa och EU, bl.a. Folkpartiet, och er är ju
att ni använder all er tid, kraft och den uppmärksam-
het ni kan få åt att motverka samarbete i praktiken.
Kenneth Kvist hävdade att EU inte är någon natur-
lag, och det är förstås riktigt. Men där har vi återigen
samma fråga: Varför inte använda sig av den organi-
sation som finns i Europa i dag och som kan fatta
beslut?
Mats Hellström förstod tydligen inte, eller ville
inte förstå, min fråga om öppenheten. Den handlade
om att Mats Hellström så sent som för någon månad
sedan gav intryck av att man mycket lätt kunde få
reda på vad som hände i ministerrådet. Han blev
t.o.m. upphetsad över att vi ställde frågor om detta.
I hans pressmeddelande finns dock inte ett ord om
att många länder samtidigt lägger till hemliga dekla-
rationer till protokollen. Jag vet att man nu från
svensk sida har arbetat för att ändra på detta, och det
är bra. Men sanningen är ju den att det för en månad
sedan inte gick att ringa något som helst telefonnum-
mer i världen för att få reda på vad som händer.
Sanningen är också att det inte heller går i dag,
såvitt jag förstår. De förändringar som ägt rum gör
inte ministerrådet så öppet som man måste kräva att
en lagstiftande församling är.