Herr talman! Ingvar Eriksson gör inte en riktig
verklighetsbeskrivning av vad som hände. Före detta
beslut hade LRF protestmöten, skickade budkavlar
runt landet, och det var en rejäl och tydlig folkstorm
därför att det förslag som man såg var på väg att bli
verklighet inte var rimligt när Sverige hade blivit
medlem i den europeiska unionen. Sedan gjorde So-
cialdemokraterna och Centern en uppgörelse som var
bra och som sedan väsentligen har applåderats av alla
som tidigare var tveksamma. Uppgörelsen kom ju till
därför att vi lyckades sammanjämka åsikter. Vår in-
ställning var att den svenska ekonomin inte tålde hela
det utnyttjande som Ingvar Eriksson talar om.
När proteststormarna och kritiken i övrigt har
tystnat undrar man litet grand över att kritiken finns
kvar hos några företrädare i ett parti i denna kamma-
re. Att säga att man var ledsen var kanske att säga för
mycket, men jag är i alla fall inte orolig för att detta
skall resultera i något problematiskt för det svenska
jordbruket efter denna uppgörelse.
Huruvida vi skall vara med om att utöka utnytt-
jandet av den här ramen nästa år vet jag inte. Det får
samhällsekonomin och miljöbehovet utvisa, vilket står
i dessa dokument. Jag har svårt att peka på något
sådant i dag.