Herr talman! Först vill jag tacka Mats Hellström
för förtydligandet när det gäller miljöfrågorna. Det
finns ett mycket starkt intresse, oavsett vad man har
haft för grundtanke om medlemskapet, för att jobba
med miljöfrågorna. Då är det också viktigt att det inte
bara blir en läpparnas bekännelse utan också en kon-
kret handlingsinriktning i fråga om vad man vill göra
med miljön ute i Europa. Det var bra.
Som Europavän bävar jag för ett scenario där Eu-
ropatanken dör. Som övertygad förespråkare för ett
svenskt EU-medlemskap bävar jag för att samarbetet
för att bevara freden i Europa dör. Den ursprungliga
kraften för ett samarbete för att undvika ett storkrig
måste hållas levande, därför att den överskuggar ju
alla de kortsiktiga resultat man har efterlyst efter åtta
månaders medlemskap, oftast med en mycket egois-
tisk inriktning, att det skulle ha blivit så mycket bättre
för just oss i Sverige.
Om Europatanken dör, riskerar vår världsdel att
kastas tillbaka i ett tillstånd där nationalismen breder
ut sig, där murar av misstänksamhet åter reses, där
ekonomiska murar byggs, med ökade klyftor mellan
fattiga och rika.
Låt mig som representant för landsbygden göra en
liknelse. De som i debatten gör styrfarten till huvud-
saklig prioritet, har nog inte cyklat på en grusväg.
Inför ett vägskäl saktar man farten och tittar sig noga
omkring. Om man inte gör det - det vet de som har
cyklat på en grusväg - kan hela ekipaget sladda om-
kull, med blodvite som följd.