Fru talman! EU-kommissionens ordförande
Jacques Santer har varit mycket tydlig i fråga om den
stora utmaning för Europasamarbetet som 1996 års
regeringskonferens innebär. Han har vid flera tillfäl-
len varnat för att vi nu håller på att upprepa misstagen
från Maastricht. EU får inte uppfattas som - eller
ännu värre utvecklas till - ett projekt för politiker och
byråkrater. Detta skulle vara förödande för den folkli-
ga legitimiteten. Resultatet av 1996 års regeringskon-
ferens måste bli sådant att vi i en folkomröstning kan
få medborgarnas förtroende för fortsatt samarbete. Vi
har inte - och får inte ha - mer bråttom än att varje
steg på EU-samarbetets väg måste ske med eftertanke.
Fru talman! Resultatet av Europaparlamentsvalet
bör vara en väckarklocka för oss politiker. Vi har inte
förmått att förklara den styrka som EU-medlemskapet
innebär för Sverige. Vi som i samband med folkom-
röstningen förra hösten drev på för svenskt medlem-
skap och alltjämt tror på EU-samarbetets möjligheter
måste återkommande redovisa värdet av medlemska-
pet. Det går inte att sträcka vapen inför fanatiska EU-
motståndare, som gör sitt bästa för att misskreditera
EU och som inte respekterar folkomröstningens resul-
tat.
Valrörelsen inför EU-parlamentsvalet var i ett av-
seende positiv - den handlade faktiskt om Europafrå-
gorna. De farhågor som inledningsvis framfördes om
att inrikespolitiken skulle dominera kom på skam.
Partierna gav klargörande besked. Centerpartiets Nja-
paroll häcklades inledningsvis, men för den som öpp-
nade och läste vår valpraktika fanns klara besked på
vad vi tyckte i olika frågor. I de flesta frågor säger vi
ja, i några nej - jag återkommer till detta.
Centerpartiet prioriterar tre frågeställningar inför
regeringskonferensen: utvidgningen österut, miljöfrå-
gorna och ökad decentralisering genom maktspridning
och insatser för att stärka regionerna i Europa.
Utvidgningen österut till Central- och Östeuropa
och till de baltiska staterna och också till Cypern och
Malta är av avgörande betydelse för freden och sä-
kerheten i Europa. Utvidgningen är hela Europa-
samarbetets största utmaning de kommande åren.
Denna utvidgningsprocess får inte fördröjas av villkor
på att EU-samarbetet först genomgår omfattande
förändringar. Utvidgningen österut tas ibland till
intäkt för såväl kraftiga nedskärningar av EU:s ge-
mensamma jordbrukspolitik, CAP, som regionalpoli-
tiken och inskränkningar av EU-demokratin genom
avskaffad vetorätt, större makt för stora stater, färre
arbetsspråk och inskränkningar av det roterande ord-
förandeskapet.
Centerpartiet delar åsikten att en jordbruksreform
är nödvändig. Detta verkar samtliga svenska partier
vara eniga om. Reformeringen av jordbrukspolitiken
skall emellertid bedömas utifrån sina egna problem
och möjligheter. Man får inte ställa orealistiska krav
när det gäller takten i genomförandet eller villkora en
östutvidgning med att EU:s gemensamma jordbruks-
politik, CAP, först måste reformeras. Det är fel tänkt.
Detsamma gäller kraven på en åternationalisering
av jordbruket. En sådan lösning skulle bara innebära
att vissa länder kommer att stödja det egna jordbruket
med ännu större subventioner. Vi skulle åter få se
protektionistisk fingerfärdighet utvecklas på jord-
bruksområdet. Det är inte heller rimligt att diskutera
ett EU-medlemskap utan en jordbrukspolitik för Öst-
europa, i avvaktan på en reform. Jordbruket mår bra
av en vidgad inre marknad, och det är några länder
som är betjänta av stöd för att förändra sin jordbruks-
produktion.
Min slutsats är därför att de svenska partierna bör
söka en gemensam hållning i fråga om en reformerad
men gemensam jordbrukspolitik. Vi har i vårt land
goda erfarenheter av den avreglering av jordbruket
som inleddes 1990, och den svenska modellen för
avreglering röner stort intresse inom EU. Genom en
svensk samsyn på reformeringen av CAP, med ut-
gångspunkt i den svenska avregleringen, har vi goda
förutsättningar att lotsa en jordbruksreform flera steg
framåt. Centerpartiet var navet i den svenska avregle-
ringen, och vi är villiga att ta ansvar för en avregle-
ring också i Europa.
Sverige bör känna ett särskilt ansvar för Baltikums
möjligheter till EU-medlemskap i utvidgningsfasen.
Tyvärr blottlade kampanjen inför Europaparlaments-
valet ett skrämmande ointresse för balternas strävan
till EU-medlemskap bland företrädare som röstade nej
i folkomröstningen. Jag vill för Centerpartiets del vara
mycket tydlig i budskapet till Baltikums folk: Center-
partiet kommer att vara pådrivande nationellt och i
EU-parlamentet i EU:s utvidgningsprocess. Budska-
pet är att en breddning av EU-samarbetet är viktigare
än en fördjupning.
Fru talman! Europasamarbetet skall utvecklas till
ett effektivare instrument för att hindra försurande
utsläpp och andra gränsöverskridande föroreningar.
Centerpartiets offensiva miljöpolitik med hjärtefrågor
som kretslopp, koldioxidskatt, skatteväxling, förnyba-
ra energikällor, stöd till alternativa drivmedel och
kärnkraftsavveckling tar vi med oss i Europapolitiken.
EU måste utnyttjas för att skärpa utsläppsnormer-
na i Europa till nivåer som naturen långsiktigt tål.
Som Europaparlamentet beslutat måste kommissionen
nu ta fram ett förslag till koldioxidskatt som kan infö-
ras i alla medlemsländer.
Regionalpolitiken måste också ändras så, att EU
inte som i dag koncentrerar kraften till några storska-
liga prestigeprojekt som Öresundsbron utan i stället
förmår stödja småföretagande, miljöinvesteringar och
en utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen i
hela Europa. En sådan förändring av EU:s struktur-
politik skulle gynna miljön men också stimulera en
hållbar utveckling i Europas alla regioner.
Centerpartiet är det svenska parti som med störst
trovärdighet kan driva miljöpolitik i EU. Den som
skyr EU-samarbetet och aktivt strävar att lämna säll-
skapet kan inte heller räkna med att få något inflytan-
de över besluten eller i debatten.
De partier som i valrörelsen talade sig varma för
miljöarbete på europeisk nivå måste också bedömas
utifrån deras ambitionsnivå i Sverige. Då inser väljar-
na att partier som tvekar eller ryggar inför skatteväx-
ling och en koldioxidskatt i Sverige kommer att vara
lika räddhågsna och viljelösa i det europeiska samar-
betet.
Jag vill ställa en konkret fråga till regeringen. Vi
har fått till oss regeringens lilla röda dokument om de
svenska principiella intressena inför regeringskonfe-
rensen 1996. Där finns inte ett ord om miljöarbetets
betydelse. Varför inte det?
För att stärka det mellanstatliga perspektivet och
öka effektiviteten samt för att ge medborgarna tilltro
till EU-projektet måste vi hitta en fungerande när-
hetsprincip. Centerpartiet kräver därför - det är fler
partier i Sverige som gör det - att vi kommer fram till
en gemensam tolkning av den s.k. subsidiaritetsprin-
cipen. Det är också viktigt att se till att de regler och
bestämmelser som inte fyller kraven på närhetsprinci-
pen utgår, att vi försöker rensa bort det som upplevs
som otympligt och detaljreglerande. I stället skall vi
försöka få tid att ägna oss åt de viktiga frågorna. För
Centerpartiets del är det utvidgningen till Central- och
Östeuropa inklusive Baltikum, Cypern och Malta, de
viktiga gränsöverskridande miljöfrågorna, som kräver
överstatliga beslut, och inte minst en fördjupning av
demokratin så att EU-medborgarna känner att de har
möjlighet till inflytande och påverkan för att forma
Europas framtid inom samarbetets ram.