Herr talman! Kenneth Kvist berörde frågan om
vad man är för. Det var mycket oklart. Ni i Vänster-
partiet har väl varit mot alla konkreta förslag. Ni var
mot EFTA, mot Sveriges frihandelsavtal med EU,
mot ESS och nu mot EU. Varje gång man har försökt
samarbeta har ni alltså varit mot det. Ni försöker
ibland framställa det så att ni har varit mot vissa detal-
jer i just det pågående samarbetet, men sanningen är
att ni i grunden har varit mot samarbete.
Jag blev mycket förvånad över att Kenneth Kvist
kunde tycka att det var bra att man genomförde real-
lönesänkningar. Det är ju det man gör när man deval-
verar; då sänker man reallönerna. Skall Sverige då
även fortsättningsvis konkurrera genom att sänka
reallönerna i förhållande till andra länder? Det verka-
de som om Kenneth Kvist tyckte att det var ett bra
sätt och därför ville försvara den möjligheten.
Idén med den gemensamma valutan bygger på en
erfarenhet från mellankrigstidens kaos och konkurre-
rande devalveringar. Man byggde sedan upp Bretton
Woods-systemet med dollarn som ankare, förankrad i
guldet. När det inte höll 1971 gick man så småningom
över till EMS.
Den lärdom man har dragit är att den här typen av
fasta, bundna växelkurser inte håller i det långa lop-
pet. När spänningarna blir för stora blir det spekula-
tioner, och så spricker det upp. Det är det som ligger
bakom idén med en gemensam valuta. Vi har ju en
historia att lära av, inte att bortse från.
Peter Eriksson tog upp frågan om samarbete med
Ryssland. Man skall väl just samarbeta med Ryssland.
EU strävar efter att skapa ett partnerskaps- och sam-
arbetsavtal med Ryssland just för detta. Alla är intres-
serade av det. Sedan är det en annan sak att man, om
detta går snett - om de rödbruna krafterna kommer till
Ryssland - måste gardera sig. Därför menar vi att
man även fortsättningsvis behöver ett starkt försvar.
När det gäller frågan om folkomröstning, har vi
alltid sagt att man skall folkomrösta om svenskt med-
lemskap i EU. Vi tyckte att det var mycket bra att
man gjorde det. Denna folkliga förankring är absolut
nödvändig. Det skall man också göra i framtiden inför
väsentliga förändringar. Det har vi tyckt i 30 års tid,
och det står vi kvar vid.