Herr talman! Återigen: Jag vill inte föregå den
parlamentariska utredningen eller mitt eget arbete i
departementet. Men det är klart att jag kan väl ändå
sia om framtiden. Man måste fundera över vad mark-
naden klarar och inte klarar. Det marknaden inte kla-
rar är t.ex. att ge oss jordbruksprodukter av hög kvali-
tet eller att se till att det sker en produktion i alla
delar, helst i alla delar, av den europeiska unionen. Vi
måste sannolikt i framtiden fortfarande ha miljöstöd
och regionalpolitiskt stöd. Det är också på det viset
som man försöker att utforma CAP, även om det går
alldeles för långsamt.
Det är lätt för Moderata samlingspartiet i opposi-
tion att säga att man skall utnyttja hela ramen. När
man ingick i fyrpartiregeringen behövde man heller
aldrig anvisa var pengarna skulle tas ifrån. Vi har i
Sverige haft ett ekonomiskt läge där vi har tvingats till
hårda besparingar för olika grupper, för sjuka, pen-
sionärer, studerande och för barnfamiljer. Medlem-
skapet medförde för jordbruksnäringen att man fick
en ökad intäkt på i genomsnitt 11 %, olika beroende
på var i landet man bodde och vilken produktionsin-
riktning man hade. Att i det läget tro att man skulle ha
råd med ytterligare pengar utöver dem som vi kom
överens med Centerpartiet om är en illusion. Dessa
pengar finns inte. Det är också en politisk omöjlighet
att göra så, åtminstone för ett socialdemokratiskt
parti.