Fru talman! Centerpartiet menar att vetorätten bör
bibehållas oinskränkt inom den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken - den som förkortas GUSP. Vi
ger klara besked om hur vi vill att EU:s utrikes- och
säkerhetspolitik skall utvecklas.
Jag anser att det är ytterst osannolikt att rationali-
teten i den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-
ken skulle förbättras genom fler majoritetsbeslut inom
utrikes- och säkerhetspolitiken.
När socialdemokrater, folkpartister, moderater och
kristdemokrater inför EU-parlamentsvalet stod på kö
för att överge vetorätten och därmed löften från folk-
omröstningskampanjen framförde vi från Centerpar-
tiets sida mycket hård kritik. Vi accepterade inte hel-
ler den linje som regeringen valt inför regeringskonfe-
rensen - en linje som innebär att vetorätten skall be-
hållas enbart i frågor som rör vitala nationella säker-
hetsintressen. Detta görs utan att definiera innebör-
den.
Medlemsländerna, med sina legitima krav om bi-
behållen nationell suveränitet, skulle med en sådan
lösning resa förbehåll för olika vitala nationella sä-
kerhetsintressen. I stället för en diskussion i sak riske-
rar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
att förlamas av 15 olika definitioner av "vitala natio-
nella säkerhetsintressen". Det ger också regeringen
tolkningsrätt om vad som är vitala nationella intressen
och lämnar riksdagen utan inflytande.
Centerpartiet anser inte heller att vetorätten skall
omtolkas till att bli en rätt att stå utanför ett gemen-
samt fattat beslut. Styrkan i den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken är ju att alla medlemsstater
kan sluta upp bakom besluten. Vi i Centerpartiet anser
att det vid regeringskonferensen tydligt måste klargö-
ras att den nationella suveräniteten inom utrikes- och
säkerhetspolitiken skall respekteras.
När det gäller frågan om den ekonomiska och mo-
netära unionens tredje steg med gemensam valuta och
centralbank fick vi i valrörelsen inget besked om var
regeringen står. Finansminister Göran Persson tillstod
att EMU-frågan var större än frågan om EU-
medlemskap. Men trots detta motsätter sig regeringen
en folkomröstning i frågan om svenskt deltagande.
Det är inget nytt. Jag ställde en fråga om detta i en
interpellation redan före folkomröstningen förra hös-
ten. Den blev besvarad efter folkomröstningen av
Göran Persson. Han svarade att man från regeringens
sida inte är intresserad av en folkomröstning om del-
tagande i EMU.
Centerpartiet tror inte att en
"sysselsättningsunion" kan parera de brister som finns
i EMU:s konvergenskriterier. Avsaknaden av kriterier
för arbetslöshetens minskning och för reduceringen av
respektive lands miljöskuld gör att EMU-projektet
haltar. Det gör att Centerpartiet är motståndare till
svenskt deltagande i EMU-projektet.
På en annan punkt verkar Socialdemokraterna,
och förvånande nog också Folkpartiet, att ha ändrat
åsikt efter EU-valet. Det gäller även det ett krav som
Centerpartiet har fört fram både i valrörelsen och
inför folkomröstningen i höstas, nämligen att man
skall ha en folkomröstning efter regeringskonferensen
om den innebär betydande förändringar av Europa-
samarbetet.
Det är ett svar till Peter Eriksson, som säger att det
verkar som om att även Centerpartiet har kommit på
det så här sent. Jag vill peka på inte minst en rad
artiklar av min kollega i presidiet, Andreas Carlgren.
Han drev hela förra hösten frågan om vikten av folk-
omröstningar. Det kan vara ett rimligt krav. Folkom-
röstningen i höstas handlade om ja eller nej till med-
lemskap enligt det då framförhandlade avtalet.
Om man som vi i Centerpartiet inte vill se en fede-
ral utveckling behöver man inte heller eftersträva en
sådan folkomröstning, utan kan i stället se regerings-
konferensen som en konsolidering kombinerad med
en östutvidgning och tro att regeringskonferensen
skall välja en sådan väg. Då behövs ingen folkom-
röstning.