Herr talman! Det viktigaste beslutet det här seklet,
nämligen inträdet i EU, skapar många möjligheter. En
av dem, kanske en av de allra viktigaste, är möjlighe-
ten att på ett effektivt sätt också hjälpa de fattigaste
länderna, både genom frihandel och genom ett effek-
tivt bistånd.
EU är världens största ekonomi, större än USA:s
och dubbelt så stor som Japans. I Maastrichtfördraget
talar man tydligt om behovet av fattigdomsbekämp-
ning i världen för att skapa varaktig ekonomisk och
social utveckling, integration av u-länderna i världse-
konomin, konsolidering av demokrati och rättsstat
samt respekt för mänskliga rättigheter. I den senaste
översynen av de här reglerna har Sverige också fått
med jämställdheten.
Det gemensamma biståndet via EU skall skapa
både komplementaritet, konsistens och samordning.
Man ger ett bistånd som är både finansiellt och tek-
niskt, man ger katastrofbistånd, strukturanpassnings-
bistånd och forskningsbistånd.
Vad som också är viktigt när det gäller biståndet
från EU är att man liksom Världsbanken ställer krav
för biståndet. Man ställer krav på respekt för mänskli-
ga rättigheter, på demokrati, på en ansvarsfull eko-
nomisk politik, på hänsyn till miljö, kvinnofrågor och
näringsliv. Man ställer också krav på insatsernas
effektivitet.
EU:s bistånd går framför allt via Lomékonventio-
nen. Det går i första hand till Afrika söder om Sahara,
där fattigdomen i dag ökar. Det är det enda område i
världen där fattigdomen nu ökar. Man ger också i stor
utsträckning sitt bistånd till länder som även Sverige
ger stöd, vilket gör att samverkansmöjligheterna
framöver är goda och möjligheterna att få bättre insat-
ser är påtagliga.
Men man ger också stöd till Karibien, man ger till
Stillahavsområdet. Man hjälper dessa länder med
friare handel. Man ger dem kompensation för prisfall
på jordbruksprodukter och produkter från gruvorna,
som är speciellt viktiga för de här ländernas ekonomi.
Man ger stöd till Mellanöstern och Nordafrika, dvs.
Maghreb- och Mashreq-länderna, och man ger stöd
till Asien och Latinamerika. Där gäller det framför allt
handelsområdet och miljöområdet.
Det finns två projekt som är speciellt intressant ur
svensk synpunkt. Det är naturligtvis TACIS och
PHARE. Det första är stödet till det forna Sovjet och
det senare stödet som tidigare gick till Polen och
Ungern men som nu går till hela Centraleuropa. På
det här området kan Sverige i samverkan med EU
åstadkomma mycket viktiga förändringar.
En av dem är att vi har fått ett Europaavtal för de
baltiska länderna. Det är kanske det viktigaste stöd
som Baltikum över huvud taget kunde få. Möjlighe-
terna till ett framtida medlemskap i EU skapar förut-
sättningar för att göra Östersjön till ett fredens hav,
som vi har talat om så mycket. Detta skulle kunna bli
en realitet framöver.
Där finns också möjligheterna att utnyttja den
samverkan som i dag sker mellan svenska landsting
och regioner på andra sidan Östersjön, mellan svens-
ka städer och städer på andra sidan Östersjön. Här
kan man genom gemensamma väl planlagda insatser
åstadkomma dramatiska förbättringar och skapa en
tillväxtregion runt Östersjön som vi inte har haft på
väldigt lång tid. Det här stödet till felutvecklade län-
der kan återskapa den styrka som Östersjön en gång i
tiden hade.
Ett annat område där Sverige kan göra stor nytta
är på frihandelsområdet. EU är från början en tulluni-
on, även om Loméländerna har haft en del förmåner
på tullsidan. Här gäller det framför allt för oss att
bryta tullmonopolen och tullmurarna när det gäller
jordbruk och teko, som är viktiga produkter för de
fattiga länderna. Där är Sveriges uppgift både i WTO
och i EU att se till att frihandeln blir global.
U-världens handel motsvarar tio gånger det sam-
manlagda bistånd som u-världen får. Jag tycker att det
finns anledning att se med optimism på utvecklingen i
u-världen. Man kan se på Stillahavsasien, där länder-
na på mindre än en generation, 20-30 år, har gått från
absolut fattigdom till relativt välstånd. I dag är det
bara, som jag nämnde, i Afrika som fattigdomen ökar.
I samverkan med EU och EU:s länder tror jag att
Sverige har en mycket bättre chans än någonsin att
aktivt bidra till att avskaffa fattigdomen i världen.