Fru talman! Vi moderater menar att de första län-
der i Central- och Östeuropa som uppfyller kraven för
medlemskap skall kunna bli medlemmar i den europe-
iska unionen redan år 2000. Det ställer krav på län-
derna själva. De skall vara demokratiska. De skall ha
reformerat sina ekonomier. De skall behandla sina
minoriteter väl och inte ha gränskonflikter.
Men det ställer också stora krav på EU och med-
lemsländerna i EU. Ett sådant är att regeringskonfe-
rensen avslutas helst under 1996, så att förhandlingar
kan påbörjas redan under 1997 - helst våren 1997. Vi
vet att förhandlingar tar tid, men det bör kunna vara
möjligt att avsluta dem senhösten 1998 för att ratifice-
ra under 1999. Därmed skulle vi kunna se de första
medlemmarna från Central- och Östeuropa vid sekel-
skiftet. Hur många det blir vet vi inte. Det beror i stor
utsträckning också på dem själva.
För att det skall gå måste man också under tiden
stärka samarbetet, förstärka Europaavtalen, se till att
miljösamarbete, brottsbekämpningssamarbete och
annat kan påbörjas redan innan medlemskapet är ett
faktum.
Det är en tuff tidtabell. Jag erinrar mig att det var
få som trodde på oss när vi satte upp tidtabellen för
det svenska medlemskapet - inte bara i Sverige, utan
också inom EU. Men den höll. Denna tidtabell skall
nog kunna hålla.
Fru talman! En gemensam stabil valuta skulle vara
en betydande fördel för hela Europa. EU har i dag 14
olika valutaområden vars gränser utgör ett hinder
främst för små företag och för hushåll. Genom att
eliminera transaktionskostnaderna och framför allt få
bort den osäkerhet som ligger i valutornas fluktuatio-
ner skulle betydande vinster uppnås. Låg inflation ger
de bästa förutsättningar för tillväxt, låg arbetslöshet
och högt sparande. Konkurrensen förbättras när pris-
relationerna inte förrycks på grund av hög inflation.
För Sveriges del skulle en gemensam valuta ha
stora fördelar. Det stora räntegapet mellan oss och de
framgångsrika europeiska valutorna skulle elimineras.
Inte minst skulle det kraftigt förbättra villkoren för de
små företagen och för hushållen. I dag har vi samma
räntenivå i Ystad och Haparanda. Vi kan föreställa
oss vilken vinst det skulle vara att ha samma räntenivå
både i Ystad, Haparanda och Frankfurt, vilket skulle
bli resultatet om man hade en gemensam valuta.
Det finns en oro för att många socialistpartier inte
är så intresserade av att genomföra Essendeklaratio-
nen i vissa avsnitt, Mats Hellström, just därför att det
misstänks att man vill försvara status quo. Det är
ingen politisk gruppering som kan slå sig för bröstet
när det gäller arbetslösheten, men är det någon som
har extra anledning att skämmas är det just socialist-
grupperingen. Från Spanien och Frankrike men också
från Sverige har man resultat som skrämmer med
mycket hög arbetslöshet. Därför är det bekymmersamt
om den svenska regeringen inte fullt ut stöder Essen-
programmet när det gäller att bekämpa arbetslösheten.
Fru talman! Nej-partiernas företrädare i denna de-
batt undvek många av de väsentliga frågorna. Hela
frågan om hur samarbetet skall se ut i Europa är man
ganska ointresserad av. Mest verkar det vara kritik
mot det samarbete som faktiskt finns. Men hur skall
samarbetet se ut? Är det en återgång till mellankrigs-
tidens ordning som Vänsterpartiet respektive miljö-
partiet vill ha i Europa? Det verkar ju så. Hur skall
man kunna ena Europa om Sverige skall stå utanför?
Skall vi försöka få med så många medlemmar som
möjligt från Central- och Östeuropa men själva stå
utanför? Det finns ingen logik i detta.
Det sägs inte ett ord om hur man skall undvika ett
nytt Sarajevo. Hela Europa diskuterar och plågas över
att man inte kunde förebygga detta.
Det sägs ej heller ett ord om hur man skall tala om
för alla offentliganställda och andra att Sverige såsom
medlem i EU faktiskt växer mycket kraftigare än vi
gjorde innan. Det vore intressant att höra någon syn-
punkt på detta.