Fru talman! I den nyss avslutade valrörelsen förde
Folkpartiet liberalerna fram ett enkelt och tydligt
budskap: EU är till för att lösa gränsöverskridande
problem, och det skall vi göra tillsammans i Europa.
Övriga frågor skall vi klara i de olika länderna på de
nivåer vi där väljer.
Den största och viktigaste gränsöverskridande frå-
gan är förstås freden. Därför är den uppgift som står
över alla andra uppgifter i Europasamarbetet den att
se till att vi underlättar freden i Europa. Det finns
många aspekter på detta. Jag tänkte nämna två: Den
ena gäller östutvidgningen och den andra gäller den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Den historiska uppgift som dagens politiker i Eu-
ropa står inför är att fatta de beslut som behövs för att
föra samman Europas två halvor. Den delning som
andra världskriget och den efterföljande sovjetiska
ockupationen av östra Europa ledde till måste vår
generation sätta punkt för.
EU är en union för europeiska demokratier. EU:s
nuvarande 15 medlemsländer måste därför vara posi-
tiva till ansökningar från de baltiska länderna, länder-
na i centrala Östeuropa samt Cypern och Malta.
Uppgiften måste vara att underlätta för dessa att bli
medlemmar i samma Europa som vi andra. Om EU
klarar detta fördubblas nästan antalet medlemsländer,
och det bör enligt vår uppfattning ske under de när-
maste tio åren. I en senare omgång bör också ett de-
mokratiskt Turkiet och demokratiska stater i Exjugo-
slavien och i den europeiska delen av det forna Sov-
jetunionen ges möjlighet att bli medlemmar.
Att göra Europa helt borde vara en okontroversiell
uppgift i Sverige. Tyvärr är det inte så. De två nej-
partierna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vill natur-
ligtvis inte att andra länder skall bli medlemmar i ett
EU som de hävdar att Sverige bör lämna, vilket de
vunnit många röster på. Och även om Socialdemokra-
terna säger nästan samma sak som vi i Folkpartiet om
det önskvärda i att östutvidgningen klaras av, är det
osäkert om detta så splittrade parti kommer att orka
med att driva de förändringar av dagens EU som
kommer att krävas för att göra Europa helt.
Det kommer att krävas mycket av ansökarländerna
för att de skall klara villkoren för att bli medlemmar.
Men det kommer också att krävas mycket av de nuva-
rande medlemmarna för att kunna ta emot ett dussintal
nya medlemmar. Det gäller en reformering från grun-
den av EU:s jordbrukspolitik och regionalpolitik, och
det gäller betydande förändringar av EU:s institutio-
ner och regelsystem. De regler som skapades för sex
medlemmar i slutet av 1950-talet kommer inte att
fungera för 27 medlemmar i början av nästa årtionde.
Sverige behöver en rejäl debatt för att kunna bidra
till den historiska uppgift som östutvidgningen inne-
bär vid nästa års regeringskonferens. Den socialde-
mokratiska regeringen har hittills inte klarat den upp-
giften och förefaller inte klara den under de närmaste
månaderna. Det senaste och tydligaste tecknet på
detta är att regeringen inte ens lyckats att i tid till
riksdagen lämna sitt förslag till svensk Europapolitik.
Om östutvidgningen är den helt dominerande frå-
gan för oss i Folkpartiet liberalerna, är det också
viktigt enligt vår mening att få till stånd en fungeran-
de gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, baserad
på att inget land skall kunna bromsa alla de andra
länderna. Samtidigt skall det land som vill avstå från
att delta i konkreta åtgärder ha möjlighet att stå utan-
för.
Det kanske tydligaste exemplet, vid sidan av fre-
den, på gränsöverskridande problem i vår världsdel är
förstås miljöproblemen. Vi har i Sverige varit utom-
ordentligt duktiga under de senaste 15 åren på att
minska svavelutsläppen. Vi har minskat dem med
bortemot fyra femtedelar inom en 15-årsperiod. Sam-
tidigt har effekten i vår egen luft varit kanske bara en
femtedel och det beror förstås på att en stor del av
miljöförstöringen i form av svavelnedsläpp kommer
från andra länder.
Det finns inget organ som kan fatta beslut om de
engelska skorstenarna annat än det engelska parla-
mentet, om man inte fattar gemensamma beslut i Eu-
ropa. Därför borde förstås alla miljövänner vara några
av dem som står längst fram i kampen för ett förbätt-
rat Europasamarbete med effektiva metoder. EU är
den organisation som kan göra det.
Jobben är inte lika tydligt en gränsöverskridande
fråga, men det finns flera punkter där vi kan underlät-
ta för att skapa jobb i vårt land genom ett förbättrat
EU-samarbete. Det kanske tydligaste exemplet är
frågan om koldioxidskatt, där i och för sig ansvaret
för att fatta beslut vilar på denna riksdag, men där
problemen skulle bli stora om vi ensamma genomför-
de en grön skatteväxling av den typ som Folkpartiet
är för. Där behövs åtgärder i samtliga europeiska
länder, och där är EU en mycket naturlig arena för att
få fram beslut.
Ett annat område, nu när vi är medlemmar i EU,
som skulle kunna förbättras genom samarbete i EU är
att se till att man har möjlighet att lätta på momsen på
tjänster i akt och mening att få flera jobb inom tjäns-
tesektorn. Tyvärr har den socialdemokratiska rege-
ringen gång på gång sagt nej till att driva denna fråga
inom EU.
Om EU då är till för de gränsöverskridande frå-
gorna är det självklart att EU inte är till för de frågor
som kan lösas i varje land. Den s.k. närhetsprincipen
måste skärpas. Vi använde en betydande del av valrö-
relsen för vår egen del att peka på olika frågor som
självklart är frågor för Sverige. Några är ganska
oomstridda - vi skall bestämma om sjukvården i Sve-
rige och vi skall bestämma hur vi skall ha det med
arbetslöshetsförsäkring och pensioner i Sverige i
debatten här.
På andra punkter är säkert många negativa till re-
sultaten av de beslut som fattats, om det nu gäller
färdskrivare på Norrtäljebussar eller storleken på
jordgubbar. Problemet är bara att man inte tillräckligt
ofta går till botten med varför det blir en färdskrivare
på Norrtäljebussen med det regelsystem som finns
inom EU.
Vi valde att exemplifiera det här med onödiga be-
slut på hög nivå med jordgubbarna. Efter valet skickar
man nu signaler, om man får tro massmedierna, från
EU att man är beredd att låta Sverige få dispens. Det
betyder väl att det som vi skrev på våra valplakat, om
att i liberalernas Europa får jordgubbarna se ut som
de vill, skulle åtminstone bli att de får se ut som de
vill i Sverige, och det är ju alltid ett framsteg, även
om det kunde ha varit större.
Den demokratiska kontrollen är en självklar och
viktig uppgift för ett liberalt parti att verka för. Vi gör
det genom att verka för att vi här - i den svenska
riksdagen, i den svenska EU-nämnden och i de svens-
ka fackutskotten - skall få mer att säga till om vad
gäller Sveriges position inom EU. Vi gör det också
genom att verka för mera öppenhet inom EU. Vi har
försökt driva den frågan i flera olika sammanhang,
bl.a. under valrörelsen i debatt med statsrådet Mats
Hellström, där vi inte tyckte att det var så lätt att få
reda på vad som verkligen händer i Ministerrådet. Till
svar fick vi snorkiga kommentarer om telefonnumret
till Europainformationen. Strax efteråt avslöjades det
att det inom Ministerrådet regelbundet förekommer
tillägg, hemliga sådana, till protokollen från olika
länder, tillägg som man förvisso inte kan få fram
genom att ringa något av Mats Hellström anvisat
telefonnummer, inte ens hans eget, gissar jag. Det
kanske vi kan få höra mer om i dag.
Öppenhetsfrågorna är alltså centrala och viktiga
frågor om vi skall ha någon demokratisk kontroll.
Möjligheten för medborgare runt om i Europa inom
EU att påverka EU hämmas förstås mycket kraftigt
om vi inte har tillgång till vad som är på gång inom
EU och kan kommentera detta.
Folkpartiet liberalerna har länge arbetat för mer
europeiskt samarbete. Vi gjorde det i folkomröstning-
en och vi gjorde det i valet till Europaparlamentet. De
ideal vi då kämpade för handlade om att gränsöver-
skridande samarbete skall användas för att lösa gräns-
överskridande problem, om närhetsprincipen som
innebär att beslut skall fattas på den lägsta möjliga
nivån inom Europa och om större kontroll och större
öppenhet. Dessa ideal kommer vi, fru talman, att
fortsätta att arbeta för.