Herr talman! Då det gäller jordbruket, livsmedels-
industrin och jordbrukspolitiken innebär EU-
medlemskapet stora förändringar. Förändringarna
betingas av att jordbrukspolitiken är gemensam inom
EU.
Det ligger en stor fördel i att jordbrukspolitiken är
gemensam EU-länderna emellan. Därmed kan inte
olika skydds- och stödnivåer längre snedvrida konkur-
rensförutsättningarna mellan medlemsländerna. T.ex.
är statligt stödd export, dumpning i annat EU-land,
icke möjlig, förutsatt att reglerna följs.
Vid ett fortsatt svenskt utanförskap skulle denna
snedvridande EU-export på Sverige ha fortsatt och till
och med ökat om man fortsatt på den väg man tidiga-
re slagit in på genom socialdemokraternas politik med
bl.a. ensidigt sänkta svenska gränsskydd. Detta var
det stora hotet mot svensk livsmedelsproduktion,
tillsammans med avgifts- och skatteökningarna.
Den svenska avregleringen av jordbrukspolitiken
1990 var riktig. Men för att bli lyckosam på längre
sikt måste även andra länder följa efter. Intentionerna
i GATT, att länderna ömsesidigt och i samma takt,
skulle sänka skydds- och stödnivåerna var riktiga.
Problemet var att resultatet av GATT-förhandlingarna
först fem år försenat kunde träda i kraft. Därigenom
kom svenska producenter i kläm och har producent-
prismässigt pressats hårt under de senaste fem åren.
Producentprisnivåerna har faktiskt varit lägre under
dessa år, trots ökade produktionskostnader, även
politiskt betingade sådana. Detta har lett till en kraftig
rationalisering och effektivisering, såväl inom lant-
bruket som inom livsmedelsindustrin i landet. Det
hade dock det goda med sig att svensk livsmedelspro-
duktion trots allt stod ganska väl rustad vid EU-
inträdet, med undantag av att exportkanalerna ännu
inte hunnit byggas upp till en tillräcklig styrka. Orsa-
ken till detta var att den gamla inhemska livsmedels-
politiken inte var exportinriktad och att förutsättning-
arna härför hämmats, bl.a. av den socialdemokratiska
ovilligheten att tänka nytt.
Herr talman! Ganska stor politisk enighet råder
här hemma om att EU:s jordbrukspolitik måste ge-
nomgå förändringar framöver. Avreglering och ökad
marknadsanpassning måste ske. Därvid är det självfal-
let viktigt att ömsesidigheten och takten länderna
emellan då det gäller förändringar sker i harmoni.
I sammanhanget har det talats om en renationali-
sering av jordbrukspolitiken. Detta skulle vara mycket
olyckligt genom att det uppenbarligen riskerar att leda
tillbaka till en nationell stödpolitik, som i sin tur
återigen skulle snedvrida konkurrensen. Var står re-
geringen i denna fråga, fru jordbruksminister?
Från moderat sida är vi inriktade på att driva på i
förändringsfrågan för ökad avreglering och mark-
nadsanpassning. Men, herr talman, vi är benhårda i
våra krav på att svenska livsmedelsproducenter skall
få verka på så lika villkor som möjligt. Därför kom-
mer vi att motarbeta alla ensidiga svenska politiska
förslag som snedvrider konkurrensen.
Är regeringen och ni socialdemokrater beredda att
acceptera och verka för att de svenska intressena på
detta område, liksom på området att utnyttja möjlighe-
terna fullt ut inom den nuvarande jordbrukspolitiken,
CAP, fullföljs? Självklart har, herr talman, EU-
inträdet skapat vissa problem. Tyvärr har problemen
förvärrats genom att regeringen på flera områden
frångick från det framförhandlade avtalet med EU, det
som svenska folket sade ja till i folkomröstningen
förra hösten.
Mjölkkvotshanteringen har inte skötts på ett bra
sätt, och problemen med slaktdjuren, inte minst i
Norrland, var onödigt komplicerade.
Olyckligt är också att de i EU-avtalet framför-
handlade miljöpengarna halverats genom uppgörelsen
mellan Centern och Socialdemokraterna. Förändring-
arna av de tidigare miljöprogrammen, liksom rege-
ringens senfärdighet med att sätta programmen i sjön,
riskerar att äventyra ytterligare många miljoner av det
som skulle återföras till Sverige från EU. Detta är
anmärkningsvärt, inte minst ur jordbrukets synpunkt
där dessa miljöpengar skulle kunna betyda mycket.
Vi moderater står fast vid den förra regeringens
förslag och anser att utnyttjandet av dessa pengar
skulle ha bidragit till såväl miljövinster som nya ar-
betstillfällen.
Då det gäller mjölkkvoterna har visserligen de
orimliga hoten om straffavgifter för den producent
som producerar för mycket temporärt hävts, men
själva frågan om kvotfördelning och försäljning av
kvoter är ännu inte löst. Hela problemet med mjölk-
kvoter är en praktisk fråga och kräver därför praktiska
och oteoretiska lösningar.
Vi moderater har länge krävt handling, och så sent
som i maj begärde vi moderater i jordbruksutskottet
tillsammans med Folkpartiets representant Eva Eriks-
son att utskottet skulle ta initiativ till frågans lösning.
Tyvärr fick vi inte stöd från övriga partier i utskottet.
Ohörsamhet och senfärdighet från regeringens sida
hotar nu att leda till ytterligare problem på området.
Jag hoppas att få nya besked på dessa områden
från jordbruksministern.