Herr talman! Efter andra världskriget ifrågasattes
Europa som civiliserad förebild. Arthur Koestler,
urtypen för en europé, letade efter bättre civilisatio-
ner. Hans slutsats blev trots allt att Europa är unikt.
Vår lilla världsdel, "en utväxt" på Asien, har genom
sin litenhet och sin mosaik av skillnader lett till
"idéernas korsbefruktning" och den moderna civilisa-
tionens framväxt.
Skillnader har varit utvecklingens motor, men
skillnader har också lett till bestialiska ogärningar.
Koestler ville få oss européer att se olikheternas vär-
de.
Jag var europé långt före anslutningen till EU. Jag
tillhör den generation som Koestler kallade "den
tysta" - skeptisk till politik och storvulna politiska
planer. Det är min rätt och skyldighet som EU-
medborgare att sätta upp ett varnande finger för så-
dant som verkar fel. Jag är kritisk till EMU.
Frågan om EMU har i första hand behandlats som
en ekonomisk fråga, fastän den egentligen inte är det.
Trots allt börjar jag med de ekonomiska argumenten.
1. Det sägs att en europeisk valutaunion drar lägre
kostnader. Växlings- och informationskostnaderna
blir lägre. Men vinsten med en valuta är liten, någon
promille av BNP.
2. En europeisk centralbank och ecu sägs ge pris-
stabilitet. Jag och många andra anser att detta är fel-
tänkt. En institution är inte orsak till att det går bra
eller dåligt i ett land. Det är sambandet mellan en rad
olika förhållanden - kultur, näringsliv, institutioner,
historisk utveckling, ja t.o.m. enskilda personers infly-
tande.
3. Ett område som är ett optimalt valutaområde
har lämpligen en enda valuta. Vad kännetecknar ett
optimalt valutaområde? Jo, geografisk arbetskrafts-
rörlighet. Den kan ersättas med fördelnings- och regi-
onalpolitiska åtgärder eller flexibla löner/priser. God
arbetskraftsrörlighet underlättas av språkliga och
kulturella likheter - just det som inte kännetecknar
Europa.
Makroekonomiska chocker som drabbat Sverige
och dess omvärld de senaste 20 åren skulle aldrig helt
kunnat rättas till genom högre geografisk rörlighet,
genom arbetskraftsutvandring. Anpassning av hela
landets pris- och lönenivå har skett genom devalve-
ringar, som känts frustrerande. Orsaken är de fasta
växelkurserna. Ändringarna har inte blivit kontinuer-
liga, utan därför dramatiska.
I dag har Sverige och Storbritannien flytande
växelkurser. Många felgrepp har rättats till. Varför
skall man då ha en fast EMU-regim 1997, 1999 eller
2002? En gemensam valuta kan ännu inte fungera
från Palermo till Korpilombolo eller från Lands End
till Jena. Vi är för olika. Varför låter man inte i stället
en gemensam valuta växa fram av sig själv underifrån
eller t.ex. först inom mindre områden?
4. EMU är inte främst ett ekonomiskt projekt.
Merparten av världens framstående ekonomer tror
inte på EMU. Den gemensamma valutan är ett poli-
tiskt projekt, som bottnar i gamla motsättningar,
rädslor och rivaliteter mellan Europas större stater.
Sprängkraften är stor. Tyskarna vill ha sin D-mark
och sin Bundesbank. Tyskar och fransmän ser med
skepsis på den anglosachsiska finansiella mark-
nadstraditionen. En gemensam valuta kräver en ge-
mensam penning- och finanspolitik. Risken är stor att
många grupper kommer att betrakta sig som
"överkörda minoriteter", och då kan man frukta att
den mörka sidan av Europas historia upprepas i ny
variant. Den folkliga legitimiteten för projektet är
svag. Varför ta en stor risk för misslyckande när
vinsterna är små? Vad händer om EMU misslyckas -
hur återställer man kronan, pundet, D-marken? Pro-
blemet liknar att återskapa fisken från fisksoppan.
Helmut Kohls djupa bindning till den gemensam-
ma valutan har varit Europafederalisternas hopp. Han
har enligt The Times avslöjat Maastricht-illusionen
genom att säga att "1999 är ett andra-rangs EMU-
intresse" och "utan EMU 1999 kollapsar inte värl-
den". The Times konstaterade den 2 oktober:
"det är nästan omöjligt att föreställa sig händelser
som kan leda till en valutaunion inom en förutsebar
framtid. Europafederalisternas slogan att ´Europa
måste byggas på en gemensam valuta´ håller inte. - -
- Sanningen är att ett stabilt, samarbetsvilligt och rikt
Europa måste byggas utan den gemensamma valutan".
Hayek visar hur svårt problemet med fasta och
rörliga växelkurser är. Med prestigelöshet konstaterar
han i "Hayek on Hayek" på sidan 150:
"Först trodde jag på fasta växelkurser. Regering-
arna skulle hindras att använda rörliga växelkurser för
att underlätta inflation. Men så såg jag hur inflation
kunde importeras, då stödde jag rörliga växelkurser
och så föddes idén att låta valutorna konkurrera."
Hayeks förslag underlättas av dagens teknik som
ger sekundsnabb information om valutornas värdeför-
ändringar. Det talar för flytande valutakurser.
Herr talman! Politiker i ett litet land i Europas ut-
kant bör vara avvaktande och försiktiga. Vår uppgift
är att vara öppna för utveckling men ändå inte hu-
vudstupa kasta oss in i "EMU-äventyret". I stället bör
vi prestigelöst samtala om valuta och penningpolitiska
problem. Många bättre lösningar än EMU ligger och
väntar på oss. Låt oss börja samtala och avsluta debat-
ten.