Herr talman! Det vore litet förmätet av mig att stå
här i dag och beskriva i vilken takt och på vilket sätt
som EU:s jordbrukspolitik skall förändras. Riksdagen
har ju själv beställt en parlamentarisk utredning som
snart kommer att sätta i gång sitt arbete. Dessutom har
vi på Jordbruksdepartementet satt i gång ett liknande
arbete - men i ett litet mer kortsiktigt perspektiv -
inför regeringskonferensen nästa år, mycket då med
avseende på diskussioner som kommer om utvidg-
ningen mot Öst- och Centraleuropa.
Sedan tog Ingvar Eriksson upp mycket av det som
hade hänt under året. Han undrade om vi var beredda
att utnyttja möjligheterna fullt ut. Jag utgår ifrån att
han då undrar om vi vill använda oss av hela den
framförhandlade ekonomiska ramen. Ingvar Eriksson
vet mycket väl svaret. Centerpartisterna och social-
demokraterna i jordbruksutskottet har ju träffat en
uppgörelse som innebär en begränsning av den fram-
förhandlade ramen. På t.ex. miljöområdet kommer det
under en femårsperiod att satsas 7,5 miljarder kronor,
varav EU satsar hälften och svenska staten hälften.
Att vi inte kan utnyttja hela den ekonomiska ramen
har att göra med att vi som har och tar ansvar inte har
de pengar som moderaterna tydligen, åtminstone i
opposition, har.
När det sedan gäller kvotproblem har vi t.ex. tagit
hänsyn till riksdagens beslut om hur kvoterna skall
fördelas. Det beslutet fattades ganska sent. Produktio-
nen har dessutom ökat sedan det framförhandlade
resultatet blev verklighet. Då är det mycket komplice-
rat att fördela kvoterna ner på gårdsnivå med den
reduktion som är nödvändig.